Utmaningen är politisk och motståndet mot att göra rätt kommer främst från miljöpolitikerna som vägrar använda helt vanlig matematik och fysik, ja, de tycks vara helt resistenta mot fysikböcker. Vindkraft ska det vara, trots att vinden bara blåser då och då och vindkraftverken fryser ihop på vintrarna. Kontra Sverige då, vars industri behöver lika mycket kraft dygnet runt, hela tiden, och ännu mer på vintrarna när det råkar vara kallt i vårt land. Havsörnar som flyger in i kraftverken blir slaktade. Hade samma havsörnar hittas indränkta i råolja hade det blivit ramaskri, men nu blir det bara en lustig notis på Facebook.
Elektricitet kan inte mellanlagras. Eller kan den det? I det nystartade projektet Nordic Hydrogen Route avser man förvandla 65 terawattimmar el per år till vätgas och använda på olika sätt i övre Norrland och Finland. Vätgas har den fördelen att den kan lagras tills den behövs. Men tyvärr är verkningsgraden tämligen låg, särskilt om man ska elektrolysera fram vätgas och sedan göra tillbaka den till el i ett senare skede. Bortkastad energi, således. Sverige är ett av världens mest högteknologiska länder. Vi kan det där med kärnkraft. R1 byggdes på KTH i Stockholm redan 1954 och vi har inte legat av oss på tekniksidan sedan dess. Kärnkraften producerar i skrivande stund 5,4 gigawatt. Kärnkraften är, trots vad det otekniska miljöfolket påstår, tyst och utsläppsfri. Vill vi utvinna uran kan vi göra det i Sverige. Om vi får, för politikerna.
Men det intressanta är att det inte behövs. De nya blykylda småreaktorerna (SMR) kan ta vanligt kärnbränsle och använda det i 25 år, varpå man upparbetar det och återanvänder det i samma reaktor i 25 år till. Så går det på några gånger tills bränslet är helt utarmat. Då behöver det bara slutförvaras i mindre än 1000 år eftersom alla långlivade farliga ämnen, som americium och curium reducerats till kortlivade isotoper.
Varje mindre stad skulle kunna ha en eller flera SMR exempelvis av typen SEALER som matar ut 55 megawatt el. Det räcker mer än väl och kräver inte att elnätet omstruktureras. Med flera reaktorer får man dessutom redundans med minskad risk för strömavbrott. Resultatet skulle istället bli att elpriserna skulle bli mera normala i södra Sverige, mot dagens läge då elen är 15 gånger dyrare i Skåne än i Norrland. Det skulle vara en teknisk bagatell.
Men det är väl för enkelt? För rakt på sak? I Sverige har vi fått vänja oss vid krångliga snirkellösnignar och oändliga utredningar, trots att det finns enkla metoder, eftersom teknikfientliga politiker inte kan skilja på saga och verklighet. Tjernobyl handlade om ett sovjetiskt experiment som man visste var dömt från början. Det var inte en kärnkraftsolycka. Fukushima handlade om att en jättevåg, som startades av en jordbävning, slog in och spolade bort delar av kraftverket. Men i Sverige har vi inga större jordbävningar. u Vad sägs om att välja den enkla vägen?
