I fjol producerade Finland mindre växthusgaser än någonsin sedan 1990. Det berodde delvis på minskad användning av kol och torv. Precis som i Sverige har det sedan flera år höjts röster mot användning av torv som energikälla och för ett omedelbart stopp av utvinning och förbränning av torv. Åtskilliga forskare anser att detta leder till orimligt stora växthusutsläpp.
Landets orörda myrar hotas av torvtäkter hävdar en rad finländska miljöorganisationer. Andra som deltar i denna stundtals eldfängda debatt lägger istället fokus på torvens positiva ekonomiska betydelse för finländska lokalsamhällen.
Drygt 9 miljoner hektar, hela 29 procent av Finlands yta, klassificeras som torvmarker. Inget land i världen har tillnärmelsevis så mycket torv i förhållande till sin geografiska storlek.
Marknaden för energitorv har efter utsläppshandelns början varierat kraftigt. Tillämpningen av ett kommersiellt system för inmatningspriser och säkerhetslagringsstödet för torv har bidragit till att man i Finland har kunnat bevara torven som ett konkurrenskraftigt bränsle vid kondenskraftproduktionen även vid utsläppshandeln.
Den finländska riksdagsledamoten, Mats Nylund, från Svenska Folkpartiet är en av torvutvinningens varmaste anhängare i vårt grannland.
– Den omstridda torven är viktig för Finland, speciellt med tanke på självförsörjningsgraden. Torven, liksom skogen, ger arbetsplatser på landsbygden, och i båda fallen tillhandahåller naturen råvaran av egen kraft. Samförbränning av torv och skogsbränslen ger i stora pannor en betydligt effektivare förbränning än vid enbart vedförbränning, och minskar avsevärt problem med sintring, slaggbildning och korrosion i pannor, förklarar Nylund i ett pressmeddelande..
Enligt honom utnyttjas under en procent av Finlands torvmarker idag till energiproduktion. Beaktansvärt är att varje investerad euro i torvproduktion för energiutvinning har en multiplikatoreffekt som ger tre euro för den inhemska ekonomin och sysselsättningen.
– Torven är ett oerhört viktigt element i den finländska strategin för förnybar energi. Vi måste få torven klassad som förnybar också i IPPC. Det kommer inte att lyckas om inte Finland alltid och över allt för fram torven. Ingen annan gör det, understryker Nylund.
Nyanskillnader
Det kan vara lätt idag att uppfatta Nylund som en ”ropandes röst i öknen”. Det verkar dock som om det finns vissa nyansskillnader hos olika finländska ministerier ifråga om torvens framtid inom energiproduktion.
Nyligen tillkännagav direktör Timo Tanninen från Finlands Miljöministerium att över hälften av landets ursprungliga myrnatur har försvunnit som en följd av dränering, åkerodling och torvproduktion. Myrar har också täckts av konstgjorda sjöar.
– Detta har lett till att vår myrnatur har utarmats betydligt, och utarmningen pågår än i dag. Effekterna av myrdikningar på vattensystem har ställvis varit betydande, och diskussionen om torvproduktionens inverkan på vattnen går fortfarande het, skriver Tanninen i tidskriften Ympäristö.
Regeringsprogrammets mål är enligt Tanninen att planmässigt minska användningen av torv för energiproduktion på så sätt att torven inte ersätts av kol.
Arbets- och näringsministeriet hänvisade så sent som i våras till att torv klassificeras som ett långsamt förnybart biomassabränsle. Ministeriet tillkännagav att torven har fortfarande en viktig andel, cirka 6 procent, i landets energibalans.
Sysselsättningseffekt
Torven anses även ha stor regionalpolitisk betydelse och sysselsättningseffekt och enligt förespråkarna bidrar den till en säkrare energiförsörjning. Torven har som alla energikällor sina nackdelar, men också fördelar. En av dem är att torven skapar omkring 12 000 arbetsplatser i Finland, till stor del i områden där det är svårt att hitta alternativa arbeten.
Målet för Finlands nationella energi- och klimatstrategi är att torv ska vara och förbli ett konkurrenskraftigt alternativ i landets energiproduktion. Finländska regeringens dokument för Nationella energi- och klimatstrategi, som har utarbetades av Arbets- och Näringsministeriet antogs under våren. I det fastslås att torv ersätts av skogsflis.
Frågan är dock hur länge?
– Regeringen är enig om att vi kan fortsätta att använda torv 10-20 år, med nuvarande kraftverkspannor, som energikälla på en nivå av minst 12-13 terawattimmar, och behålla en torvreserv varje höst som motsvarar 50 procent av årsbehovet, säger Esa Härmälä, överdirektör för energifrågorna på arbets- och näringsministeriet.
Han anser att hanteringen och användningen av torven skulle kunna förenklas. Enligt Härmälä är det tillståndsprocessen som skapar problem.
– Trots att regeringen har fastställt ett klassificeringssystem för torvmarker, går proceduren för långsamt, även för områden med låga skyddsvärden (0-2 på skalan 0-5), säger Esa Härmälä, som uttalar sig i miljöministeriets tidskrift, Ympäristö.
– Det är ett problem som vi har skapat själva. Myndigheterna borde inte behöva använda resurser på myrmarker med låga skyddsvärden. Finländarna lämnar nämligen gärna in besvär, betonar Härmälä.
Efter år 2025 är det enligt Härmälä tekniskt möjligt att ytterligare minska användningen av torv vid energiproduktionen när nya anläggningar tas i drift och tekniska reparationer görs på befintliga anläggningar. Torvutvinningen inriktas enligt regeringens strategidokument på ”hållbart och ansvarsfullt nyttjande och skydd av torv- och myrmarker”. Gamla reservmyrar i så kallade klasserna 4-5 ska bytas ut mot andra torvproduktionsområden. Efter inlösning förvandlas de till naturskyddsområden.
Företaget Vapo är Finlands största producent av energi från torv. Tomi Yli-Kyyny, Vapos nya vd, berättar att torv används i omkring 55 av Finlands kraftverk för produktion av el och värme och vid ytterligare omkring 120 för produktion av fjärrvärme.
– Vi ska förbättra processerna i miljöhänseende. En del av kritiken mot torvhanteringen har varit berättigad. Vi vill nu markera att vi tar miljöaspekterna på stort allvar, säger han i en intervju i tidskriften Kattenö.
En strategi för detta antogs av Vapos styrelse i december. Vid all torvproduktion ska system byggas där bästa möjliga teknik används för att humus och andra ämnen från torvbrytningen inte ska kunna förorena omgivningen och angränsande vattendrag.
