Litiumjonbatterier har använts i mobiltelefoner, läsplattor och bärbara datorer i över 20 år. Ändå har Europa ingen storskalig återvinning – trots att batterierna innehåller värdefulla metalliska grundämnen som kobolt och litium.
Små volymer och behovet av sortering gör att de använda batterierna utgör en kostnad, och i stället exporteras till Kina eller Sydkorea där företag betalar för avfallet.
För tio år sedan tillverkades nästan inga litiumjonbatterier i Kina, men nu står de för två tredjedelar av världens produktion, säger batteriexperten Hans Eric Melin på konsultfirman Circular Energy Storage.
Det har vuxit enormt. Så skälet är att de helt enkelt behöver materialet och att återvinningsprocesserna där är väldigt bra.
Men elbilarnas frammarsch gör nu att batteriåtervinningen ses med helt nya ögon.
Nya aktörer
Bilbatterierna är betydligt större, sorteringskostnaderna lägre och när tillverkare av industriella litiumjonbatterier börjar etablera sig ökar det ekonomiska intresset av att ta omhand metallerna.
Europa kommer jättestarkt på batteritillverkning, och det är en otroligt viktig bit. Det innebär att det kommer finnas köpare av det återvunna materialet, och då får vi samma situation som i Kina, fortsätter Melin.
Han tillägger att den framtida volymökningen av förbrukade industribatterier också bidrar.
Fortfarande står 80 procent av litiumjonbatterierna i Sverige av konsumentbatterier. Men av det som kommer ut på marknaden gick industribatterierna om redan 2015, enligt Energimarknadsinspektionen.
I dag har vi ett antal ganska moderna processer i Europa som i princip står still på grund av att det inte finns tillräckligt med batterier att återvinna, säger Melin.
Men kring 2025-2030 kommer vi att få stora mängder batterier som inte längre används i bilarna.
I all evighet
Runt tio nya aktörer är i startgroparna att etablera sig på den europeiska batteriåtervinningsmarknaden. En av dem är energiföretaget Fortum som just startat upp en process i Harjavalta i Finland.
Vi vet att omställningen av fordonsflottan kommer att kräva väldigt mycket mer batterier och metaller, säger kommunikationschefen Per-Oscar Hedman.
Och den typen av ämnen kan ju återvinnas i all evighet. Så det vore ju oansvarigt att inte återvinna dem.
Än så länge har arbetet inte riktigt kommit i gång. Men om några år tros man ha en kapacitet motsvarande den totala mängden elbilar i hela Europa.
Huruvida man räknar med att behöva betala för avfallet eller inte vill han dock inte svara på.
Den exakta affärsmodellen kan jag inte riktigt tala om i det här läget. Men det klart att det finns ett värde i de här metallerna.
Hårdnande konkurrens
Hans Eric Melin ser en hårdnande konkurrens framför sig där man till skillnad från i dag kommer att kämpa mot varandra om batterierna.
Ett antal asiatiska aktörer jagar också materialet, samtidigt som kineserna förfinar sina processer och blir ännu bättre.
En ytterst kapitalistisk logik – som är till fördel också ur miljösynpunkt det handlar om ändliga resurser samtidigt som gruvbrytningen släpper ut stora mängder koldioxid.
Att få det här till att bli ett cirkulärt system är jätteviktigt, säger batteriexperten.
Om utvecklingen fortsätter i samma takt kommer man enligt honom inte att behöva starta några nya gruvor i framtiden.
Men det kommer att ta tid, trots att vi pratar om en industri som växer enormt så är det ingenting jämfört med fordonsindustrin totalt, säger han.
Om man jämför med blybatterier, där är nu 60 procent av blyet återvunnet. Men de har ju haft sedan 1920 på sig.