Nej. Det blir ingen risk för bortkopplingar av tung industri om SvK får som de vill i sina utbyggnadsmodeller. Men vätgasexporten till Europa får förmodligen läggas på is tills vidare.
Av: Jörgen Städje
Inom regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige har 22 olika branscher i Sverige under 2018, 2019 och 2020 presenterat färdplaner för att uppnå fossilfrihet eller klimatneutralitet till 2045. Flera aktörer i Sverige har sammanvägt färdplanerna och tillsammans med antaganden för övrig elanvändning (till exempel för serverhallar) uppskattat Sveriges totala behov av el. Upp-skattningarna för årsmedelbehovet varierar mellan 180 och 225 terawattimmar el inklusive förluster, alltså en stor ökning jämfört med dagens cirka 145 terawattimmar.
Samtidigt introduceras regelbundet nya sats-ningar som ofta innebär ett än mer ökat behov av fossilfri el. I november 2020 presenterade till exempel LKAB en plan för att under en 20-års- period ställa om sin verksamhet till att producera koldioxidfri järnsvamp istället för järnmalms- pellets. Satsningen uppskattas medföra en ökad elanvändning på 70 terawattimmar per år, varav cirka 12 terawattimmar motsvarar elbehovet för SSAB, som är inkluderat i färdplanerna. Tidigare kom även nyheten att bolaget H2 Green Steel planerar att investera 25 miljarder kronor i en anläggning för produktion av fossilfritt stål med ett uppskattat elbehov på 13-17 tera wattimmar per år från 2026.
SvK sitter inte på händerna
För att undvika effektbrist i Norrland i framtiden har Svenska Kraftnät gjort en projektering av de ut- och ombyggnader som behövs, vilken presen-teras i skriften Långsiktig marknadsanalys 2021. I analysen slår man fast vad som behöver göras för att det inte ska bli effektbrist i Norrland 2035-2045. I Elområde 1, där man tidigare hade elöverskott, handlar det både om utbyggnad av olika kraftverk och förstärkning av befintliga kraftledningar och byggnad av nya, för att kunna fördela kraften bättre i regionen, dels för att kunna försörja de nya industrierna, dels för att kunna föra upp mera kraft från Elområde 2 där den mesta kraften produceras och den nya landbaserade vindkraftverk kommer att byggas, och slutligen för att kunna utbyta kraft med Finland.
SvK planerar enligt fyra olika utbyggnads- modeller, där EP (Elektrifiering Planerbart) verkar vara den säkraste. Planerbar kraft, där man prioriterar kontinuerliga kraftkällor som vatten- och kärnkraft kommer alltid att prioriteras av industrin, som vill ha förutsägbar krafttillgång dygnet runt. Miljöfolket kanske förhärligar EF (Elektrifiering Förnybart), helt utan kärnkraft och med massor av ny solkraft och vindkraft till lands och till havs, men det kommer att kräva ytterligare ökad elproduktion, för att kunna lagra mera vätgas, för att i sin tur kunna åter-vinna el, med sämre verkningsgrad, när vinden inte blåser.
Några förbrukare
Den stora förbrukningsökningen är utan tvivel omställningen till grönt fossilfritt järn och stål, men delvis även ökad utvinning och ökade eldrivna transporter.
Järn och stål blir de stora förbrukarna, och Hybritprojektet blir det största med en tänkt årsförbrukning på 70 terawattimmar. På andra plats kommer H2 Green Steel med sina tänkta 13-17 terawattimmar och på tredje plats Bolidens utvinning i Aitik och Rönnskärsverket, där Bolidens samlade förbrukning förväntas hamna kring 5 terawattimmar och där huvuddelen kommer att förbrukas i Norrland.
Järnet ska exporteras också och en stor del av det kommer även fortsättningsvis att skötas med Malmbanan, som förväntas dra cirka 0,1 terawattimmar per år, inklusive all godstrafik och persontrafik, vilket inte blir särskilt betydande i sammanhanget.
Utanför den direkta järnindustrin finner vi batteritillverkaren Northvolt som siktar på en årlig förbrukning av 2 terawattimmar per år i batterifabriken i Skellefteå.
Små kärnkraftverk
Förmodligen kommer satsningen på SMR (Små Modulära Reaktorer) att ha hunnit slå igenom fram till år 2045. Det bästa stället att placera sådana reaktorer, på ett par 100 megawatt, är givetvis alldeles intill de stora förbrukarna, som järnverken. Man kan tänka sig att detta visas som en del av de tillgängliga 55 terawattimmar per år som kärnkraften förväntas prestera i scenariot EP 2045.
Långtidslagring
Hur förväntas Norrland långtidslagra energi? Särskilt om den slumpmässiga vindkraften är inblandad? Det enda alternativ som finns är vätgaslager, trots den allt annat än fantastiska verkningsgraden när el ska omvandlas till vätgas och sedan tillbaka till el. Vätgaslager kommer att implementeras ändå, eftersom de vätgasslukande järnindustrierna behöver gasen. Då kan man lika gärna lagra lite till som kan användas för balanskraft i kraftnätet.
Batterier för storskalig energilagring hamnar så långt ned på skalan att det inte är tal om att bygga batterifarmer för att stödja industrins förbrukningstoppar i Norrland. Ingen är beredd att bygga och underhålla kvadratkilometer med batterier, som dessutom blir utslitna efter 3-4 år. För att inte tala om hur mycket avfall en kvadratkilometer batterier skapar när batterierna ska bytas.
Sammanfattning
I början av artikeln frågade vi oss ”om SvK får som de vill i sina utbyggnadsmodeller” och framgången hänger ju på om de svenska politikerna kan sätta fart och besluta om finansiering av utbyggd produktion enligt modellen EP (Elektrifiering Planerbart) och kompensering med ett utbyggt kraftnät för att klara överföringen, fram till år 2045. Kraftförsörjningen i Norrland är inte ett tekniskt problem, utan ett politiskt. Sverige måste få förbli en stark, grön industrination.