Vaskning är att beställa en flaska champagne på krogen, och hälla ut den i vasken istället för att dricka den, för att demonstrera hur rik man är. Det är svårt att tänka sig att statliga myndigheter, regering och riksdag håller på med sådant. Eller är det?
I veckan kom det nyheter från alla möjliga håll att staten nu har en modell för hur nya kärnkraftverk. Man vill låna ut 75% av det kapital som behövs. Därutöver finns en mekanism för hur risker och eventuella vinster ska hanteras. Ingen dålig idé i mitt tycke. Det känns som om den borgerliga regeringen äntligen börjar leverera.
Man kan ju naturligtvis fråga sig varför staten måste ge sig in i det här överhuvudtaget? Som vi skrivit om här i många år nu har elmarknaden helt förgiftats av intermittenta kraftkällor, som gjort att privata investerare inte kunnat känna sig trygga med att få en rimlig avkastning på investerat kapital. Elpriserna har helt enkelt varit alltför volatila och behoven varierar kraftigt i takt med vinden och solen. Därför är statens lån nödvändiga. En märklig paradox kan man tycka; en frisläppt marknad kräver ett ökat statligt ingripande.
Ännu intressantare blir det när man ser de belopp som nämns: Fyra till fem stora reaktorer med sammanlagd effekt om 4-6 GW för ca 400 miljarder kronor. Inga orimliga siffror men de säger något om vad vi lyckats fördärva i svensk elproduktion. Eller ska vi kalla det vaska?
I företagsekonomin talar man om återanskaffningsvärde. Vad kostar det att tillverka en ny vara om den gamla tagit slut. I försäkringssammanhang betyder det att du får en ny bil om den gamla stulits eller brunnit upp, även om försäkringsbolaget kommer att vilja dra av för att bilen är gammal eller har gått många mil.
Så hur är det då för kärnkraftverken? Tja, det är väl ingen orimlig tanke att de fyra reaktorer som lades ner under förra regeringens tid skulle bli föremål för en återanskaffningsanalys. Oskarshamn 1 föll nog för åldersstrecket och vi lämnar den därhän. De andre tre med en sammanlagd effekt om 2 GW hade alla strax över 40 års drift bakom sig när de togs ur drift, men förmodligen hade de kunnat drivas vidare i åtminstone 20 år till. Så, återanskaffningsvärdet för de där reaktorerna är tydligen 200 miljarder men försäkringsagenten i mig vill nog halvera den summan eftersom de ju faktiskt hade rätt många mil på mätaren. Så ett återanskaffningsvärde på 100 miljarder är kanske en realistisk siffra. Och då har vi inte ens funderat på Barsebäcksverket.
Därmed är det fastlagt, den förra regeringen med socialdemokrater och miljöpartister, ivrigt påhejade av centern och vänsterpartiet vaskade faktiskt kärnreaktorer för 100 miljarder. Var det för att visa att vi i Sverige är rika eller var det av ren och skär idioti?
Dessa vaskningssportens superhjältar borde i alla fall få sina porträtt upphängda på barerna i Båstad och Visby.
Sven Olof Andersson Hederoth
