Europas kemiindustri står inför en existentiell kris när den försöker anpassa sig till målet om nettonollutsläpp. Med stränga regleringar och höga kostnader riskerar Europa att tappa sin position som global ledare inom kemiindustrin, varnar experter. En nyckelfråga är tillgången på förnybar energi, som för närvarande är långt ifrån tillräcklig.
- För cirka fem år sedan uppdaterade många av världens största kemiföretag sina mål för att minska utsläppen av växthusgaser. Målet sattes högt: nettonollutsläpp till 2050. Företag över hela världen, från Asien till USA och Europa, lovordade sig själva för sin ambition. Men nu börjar realiteterna sjunka in, särskilt för europeiska företag, skriver Chemical & Engineering News.
Utmaningen med nettonoll
Europa har de strängaste regleringarna för att minska utsläppen av växthusgaser, och den europeiska kemiindustrin kämpar med de högsta kostnaderna och de minsta vinsterna för att finansiera de nödvändiga tekniska uppgraderingarna för en koldioxidfri produktion. Dessutom står industrin inför utmaningen att få tillgång till de stora mängder prisvärd förnybar energi och grönt väte som krävs för omställningen.
– Europa står nu inför beslutet om det är möjligt att upprätthålla en stor kemiindustri som tillverkar allt från bulkprodukter till specialkemikalier, säger Bernd Elser, global chef för kemi på konsultföretaget Accenture. Han menar att industrins överlevnad kräver stöd från regeringar samt samarbete med tillverkare av utrustning, förnybar energisektor, och den gröna vätesektorn.
Kostnader och risker
För att nå nettonollutsläpp måste Europas kemiföretag öka sina kapitalinvesteringar med 70 % och bibehålla denna nivå fram till 2050, enligt Accentures beräkningar. Det finns dock ingen "magisk kassa" för detta, vilket innebär att finansieringen troligtvis måste komma från EU eller nationella regeringar.
En annan stor utmaning är de höga kostnaderna för att ersätta gamla och ineffektiva etylenkrackare, som omvandlar fossila bränslen till den viktiga kemikalien etylen. Enligt en rapport från konsultföretaget Wood Mackenzie riskerar cirka två tredjedelar av Europas etylenkapacitet att stängas ner fram till slutet av decenniet, delvis på grund av ökade energipriser orsakade av Rysslands invasion av Ukraina.
Regleringar och konkurrens
Europeiska kemiföretag står också inför höga kostnader på grund av EU
regelverk, särskilt genom utsläppshandelssystemet (ETS). Inom ETS måste ägare av stora kemiska anläggningar betala för varje ton koldioxid de släpper ut utöver en viss tilldelning. Den nuvarande kostnaden för dessa utsläppsrätter är runt 70 dollar per ton, vilket redan har lagt till miljontals dollar i driftskostnader för vissa större anläggningar.
Trots dessa kostnader har vissa företag som Solvay kunnat investera i låga koldioxidteknologier och är på god väg att nå sina mål om nettonollutsläpp. Solvay har utvecklat en elektrolytisk sodaaskprocess som förväntas minska koldioxidutsläppen med 50 % och konsumtionen av vatten och salt med 20 %.
Framtiden för Europas kemiindustri
Medan företag som Evonik, OMV och Solvay gör framsteg mot att minska sina utsläpp, är det fortfarande oklart om hela sektorn kommer att kunna överleva den gröna omställningen. Europeiska kommissionen har åtagit sig att införa ytterligare stödåtgärder för att underlätta omställningen, men mycket återstår att göra.
Ursula von der Leyen, ordförande för Europeiska kommissionen, har utlovat en ny industrivänlig grön övergångsstrategi som ska presenteras inom kort. Men frågan kvarstår: vem kommer att betala för övergången? Enligt Tobias Lewe, partner på konsultföretaget Kearney, är det osäkert om konsumenterna är villiga att betala för produkter som har tillverkats på ett koldioxidneutralt sätt.
Om Europa misslyckas med att stödja sin kemiindustri genom denna omställning, varnar experter för att hela industrin riskerar att förlora sin konkurrenskraft på den globala marknaden.
Slutsats
Den europeiska kemiindustrin står inför en monumental utmaning när den försöker navigera genom övergången till nettonollutsläpp. Med stora ekonomiska investeringar som krävs och en osäker framtid för tillgången på förnybar energi, är det långt ifrån säkert att sektorn kommer att överleva intakt. Medan politiska ledare försöker balansera kraven från industrin med miljömål, står mycket på spel för Europas roll som global kemiledare. Frågan som återstår är om regionen kan hitta en väg framåt som säkerställer både ekonomisk och miljömässig hållbarhet.
Källa: Chemical & Engineering News