Fusionskraft har så länge jag kan minnas varit framtidens energikälla och det finns de som skämtat om att det alltid kommer att förbli på det viset, men drömmen är nu sakta men säkert på väg att bli verklighet.
Genom att slå ihop atomer istället för att klyva dem kan fusion till skillnad från traditionell kärnkraft producera energi på ett sätt som både är säkert och som i stort sett inte resulterar i något radioaktivt avfall. Fusionskraft är dessutom helt fri från koldioxidutsläpp och förbrukar inte oersättliga naturresurser. Samma mängd energi som produceras genom att bränna 100 ton kol i ett kolkraftverk kan genom att använda fusion produceras med hjälp av lite vatten och lika mycket litium som återfinns i ett vanligt laptopbatteri.
Det låter nästan för bra för att vara sant, men tack vare att en fusionsreaktion har förmågan att omvandla en del av bränslets massa direkt till energi är det möjligt att generera stora mängder energi med små mängder bränsle. Faktum är att en fusionsreaktion uppskattningsvis genererar runt en miljon gånger så mycket energi som en typisk kemisk reaktion, som de som sker vid förbränning av kol. Det finns dessutom gott om bränsle och den främsta restprodukten är helium.
Men om fusion är så lovande, varför använder vi oss då fortfarande av kolkraft och vanliga kärnkraftverk? Det beror givetvis på att det finns en hake.
Fusion är ett välkänt fenomen som sker hela tiden i solen och som vi nu till och med kan återskapa på konstgjord väg i experimentella fusionsreaktorer som JET (Joint European Torus) i Storbritannien, men det krävs extrema förhållanden för att dessa fusionsreaktioner ska äga rum. Vid fusionsexperiment på jorden används väteisotoperna deuterium och tritium som bränsle, vilket underlättar reaktionen. Eftersom vi på jorden inte har solens gravitation till hjälp för att pressa ihop bränslet måste det emellertid ändå hettas upp till uppemot tio gånger solens temperatur för att göra det möjligt att generera energi med hjälp av fusion. Denna kraftiga upphettning av bränsleblandningen, som vid de höga temperaturer det handlar om blir till ett plasma, förbrukar givetvis energi och det är det som är problemet. Även om vi idag har förmågan att åstadkomma fusion så kostar det mer än det smakar då experimenten förbrukar mer energi än vad som produceras. Detta gör att fusionskraftverk i dagsläget är oekonomiska.
Nyckeln till att få ekonomi i det hela är att öka skalan, men det kräver stora investeringar och är därför en långsam process. Bollen har emellertid satts i rullning och ett viktigt exempel är det internationella fusionsprojektet ITER, vars målsättning är att demonstrera att kommersiell fusionskraft är möjlig. Genom att bygga vidare på tidigare fusionsexperiment är förhoppningen att projektets fusionsreaktor, som ska tas i drift 2020, ska kunna generera 500 megawatt fusionsenergi med en energiförbrukning på 50 megawatt. Det vill säga att reaktorn kommer att leverera tio gånger så mycket energi som den förbrukar. Nästa steg blir sedan ett demonstrationskraftverk, som enligt tidsplanen ska vara klart under 2030-talet.
Med andra ord kan man kanske inte säga att fusionskraft är alldeles runt hörnet och en hel del utmaningar kvarstår, som att hitta material som klarar av påfrestningarna, men fusionskraft är inte heller den avlägsna fantasi som det en gång var.
