Vindkraften kan tyckas vit, blank och fin och lösa världens energiproblem genom att fånga in gratis vindenergi utan att åstadkomma koldioxid. Men så är det inte. Den har till exempel stora problem med intermittens, vilket kan orsaka problem i elnätet. Och att bygga en batteripark intill är inte lösningen. Särskilt inte om kraftverken står till havs. Man kan dela in problemen i sex klasser.
1. Strategiska problem
Stora vindkraftparker till havs hindrar försvarets kustradar eftersom fiendens fartyg kan dölja sig bakom vindkraftverken.
Elkraften måste föras in till land via undervattenskablar och de tenderar att förstöras av fientliga fartyg.
Den kinesiska staten är den största ägaren av vindkraft i Sverige. Vad säger det om vår säkerhet?
Problem med väderradar: Vindkraftverken i Markbygden utanför Piteå stör SMHI:s väderradar i Luleå så mycket att prognoserna blir felaktiga och SMHI tvingas ta bort regnet ur prognoserna.
2. Vindkrafts-sopor
Uttjänta vindkraftvingar kan för närvarande inte återvinnas utan måste begravas i stora massgravar.
3. Olyckor
Fåglar tycks inte kunna undvika vindkraftverk. Det verkar på miljöfolket som om vi har alldeles för många örnar. Skulle samma antal örnar ha dött av oljespill skulle miljömänniskorna skrika högljutt.
4. Ostabilitet i elnätet, eller ökade kostnader för batterier, välj!
Vindkraften är intermittent och kan åstadkomma instabilitet i elnätet. Vill man inte ha det, tvingas man kompensera med stora batteriparker. De är inte direkt gratis och batterierna är del väldigt brandfarliga (osläckbara) och håller inte hur många år som helst.
Visst, man skulle kunna tänka sig att kompensera med ett intelligent elnät (smart grid) som styr förbrukningen till de tider när det blåser, men tyvärr har vi ingen sådan infrastruktur i samhället idag.
5. Ekonomiska bakslag
Människor, som sällan har något att säga till om, vill inte bo intill vindkraftparker, dels på grund av bullret och dels för att fastighetspriserna sjunker, eftersom ingen vill köpa en sådan fastighet. I en del fall får man inte banklån på sitt hus på grund av vindkraft i närheten.
Lönsamheten i vindkraftsindustrin är inte den bästa. Tidningen Kvartal visar på en genomsnittlig förlustmarginal på 39,2 procent. Inte under något enskilt år har branschen som helhet gått med vinst. Förlusterna beror helt enkelt på att branschen trots omfattande subventioner inte kan producera elektricitet till en kostnad som ligger under marknadspriset.
6. Samhällets bakslag
Vindkraften förfular landskapet. Den mänskliga hjärnan är byggd för att upptäcka rörelse. (Ett av de tre synsinnena, de andra är konturer och färg). Tigern kommer i ögonvrån! Hjärnan kan inte koppla bort detta, det är en nedärvd överlevnadsmekanism. Så om en vindsnurra flaxar runt i nejden, blir alla som ser den (även i ögonvrån) konstant irriterade. Stressmoment. Vad innebär det för den mentala folkhälsan?
Buller från vindkraftparker stör kringboende. Det är inte väldigt vanligt, men infraljudet från rotorbladen kan sprida sig långt, menar Naturvårdsverket.
Miljöfolket som inte får de vindkraftparker och annat de vill ha, tenderar att klistra fast sig på vägarna och hindra ambulanstransporter.
Resultatet av allt detta är orimligt höga elpriser, särskilt när vinden inte blåser, vilket Tyskland är ett utmärkt exempel på. Är vi beredda att inse deras misstag och ta varning?
Men atomsoporna då?
Kärnkraften bara står där, producerar gigawatt alldeles tyst och gör ingen skada. Och vi har lärt oss att ta hand om avfallet. Sverige har uran nog att driva vår egen kärnkraft, bara vi kunde slippa miljöfolkets klagomål, främst genom att återanvända det ”utbrända” bränslet, som inte alls är utbränt.
Låt oss börja med att konstatera att det varken rör sig om avfall eller ”atomsopor”. Det är utbränt kärnbränsle. Och det är inte radioaktivt "i miljontals år". Efter 100 år är det inte mer radioaktivt än malmen man en gång grävde upp.
Det ”utbrända” kärnbränslet har kvar 95 % av energin. Bara 5 % har förbrukats. Så att slutförvara det i evighet är dumt. Problemet är att en fortsatt bränslecykel innehåller plutonium, som kan användas i atombomber. Låt Blykalla ta hand om den saken och eliminera de verkliga ”atomsoporna” och återanvänd bränslet.
Sverige sitter på en av världens största energireserver: Billingen. Men malmen är lågvärdig, inte brytvärd idag, men ny teknik kan kanske göra malmen brytvärd, så vi slipper importera från Kazakstan?
Låt oss vara realister
Hur kan vi ha hamnat i denna anti-teknologiska knipa? De som bestämmer, politikerna, har inga teknikkunskaper. De är låsta till sina politiska motiv, som sällan har förankring i den hårda, tekniska verkligheten.
Av Jörgen Städje
