Energiföretagens ”Tidningen Energi” har nyligen skrivit om framtiden för den svenska elförsörjningen baserat på en uppföljning av 2023 års effektrapport som tagits fram av Ellevio och Sweco. Den konstaterar utan omsvep att elanvändningen måste mer än fördubblas till 2045 och att effektbehovet ska svara upp mot en ökning av topplasttimmans effektbehov från dagens ca 25 000 MW till 41 000 MW till 2045.
Ellevio/Sweco ser olika komponenter i denna enorma ökning. Kärnkraft, vindkraft och import. Lite fundersamt är det att vattenkraften inte tycks ha en del i detta. Kanske finns det omnämnt i de underliggande konsultrapporterna.
En del osäkerheter finns i denna analys.
- Kärnkraften ska livstidsförlängas och nya ska byggas. Osäkerheten kring de nuvarande kärnkraftverkens livslängd måste ändå bedömas som mycket stor. Ingen vet hur gammalt ett kärnkraftverk kan bli.
- Ellevio/Sweco utgår från att den landbaserade vindkraftens totala, nominella effekt ska öka från dagens 16 000 MW till 32 000 MW på 20 år. Frågan är om man tagit med i beräkningarna att ett vindkraftverk har en livslängd om ca 20 år. Det betyder att fram till 2045 behöver man alltså inte bara öka den installerade effekten med 16 000 MW till 2045, man måste bygga 32 000 MW ny effekt eftersom de 16 000 MW som redan är i bruk till största delen kommer att behöva ersättas till dess. Om man räknar med rejält stora verk, 5-6 MW, så kommer det att innebära att man skulle behöva ta ett nytt vindkraftverk i drift varannan dag (ungefär) under den här tiden. Dessutom får man nog börja om från början igen 2045 eftersom de första verken man byggt enligt denna plan behöver ersättas då. Kostnadspunkt: 20 miljarder om året. I evighet. Till detta kommer att landbaserad vindkraft har en kapacitetsfaktor om ca 26%. Det vill säga, vindkraften står allt som oftast still eller ger mycket lite.
- Även solkraft ska ge ett betydande tillskott fram till 2045. Frågan är hur detta ska leda till ett meningsfullt tillskott. Solen skiner ju inte särskilt mycket i Sverige och allra minst i den region som förväntas vara den mest energiintensiva i framtiden, Norrbotten. Norrbotten förutspås också få ett elunderskott i framtiden på grund av alla nya industrisatsningar.
- Vad gäller det ökade importbehovet är man i alla fall klarsynt och konstaterar att ”vi blir mer beroende av våra grannländers exportförmåga”. Det här betyder att vi hoppas att våra grannländer ska satsa på sådan elproduktion som gör att vi kan köpa när det är vindstilla och mörkt i Sverige. Man undrar…
Det kanske allvarligaste bekymret är ändå avsaknaden av varje form av uppskattning av kostnader och priser. Vad får elen kosta i framtiden? Redan idag är marknaden för vindkraft överetablerad och svensk vindkraft går med stora förluster. När det blåser ordentligt sjunker priserna till noll eller ännu lägre. Hur ska man kunna trolla bort det fenomenet? Vi kommer att se samma problem med solenergi. På sommaren när solpanelerna ger som mest är priset lågt. Importen kommer att helt eliminera den kostnadsfördel vi haft i elförsörjningen till vår energikrävande basindustri.
Ingen kommer att vilja investera i sådana förlustaffärer. Vind- och solindustrin kommer självklart skrika sig hes efter bidrag i olika former men även sådan konstgjord andning har ett slut.
Paradoxen i allt detta är att behovet av ”hållbar” el för den nya ”gröna” industrin kommer att göra elen så dyr att den nya industrin inte kommer att ha råd att betala elräkningarna.
Sven Olof Andersson Hederoth
