Många gläder sig nu åt att elkrisen är över och elpriserna är låga. Eller? Hur står det egentligen till på den så omhuldade elmarknaden? Flera dagar i rad har elen varit i princip gratis, till glädje för alla dem med rörliga elpriskontrakt. Det är väl bra, eller? Nej, det är en katastrof, lika illavarslande som skyhöga elpriser.
Den senaste tidens låga priser har delvis sin grund i vattenkraften. Man har haft hög tillrinning i de norrländska älvarna, vilket har möjliggjort hög vattenkraftsproduktion. När detta sammanfaller med goda vindförhållanden och därmed hög vindkraftsproduktion blir resultatet ett överskott av el i nätet och priset rasar. Som lök på laxen tillkommer en väldig ökning av solel som vid denna period på året äntligen börjar ge ordentligt med el (även om det fortfarande är blygsamma nivåer).
Svensk vindkraft är uppdelad i ett A- och ett B-lag. A-laget har i regel utländskt ägande och är uppbackade av så kallade Power Purchase Agreements (PPA), fastprisavtal som garanterar ägarna 10-15 år av fasta priser. B-laget är sådana utan PPA, ägare till dessa kan vara lantbrukare, företag eller kommuner. Detta B-lag råkar naturligtvis riktigt illa ut när priset är noll. Man får inga intäkter, varken när det blåser mycket eller när det blåser för lite. Endast vid ett smalt fönster tjänar man pengar. Detta fönster kännetecknas av att det inte får blåsa så mycket att det blir ett överskott och inte heller för lite så att elproduktionen sjunker. Man förmodar att dessa vindkraftsägare kämpar med lönsamheten just nu.
Ett tillkommande problem verkar också vara att eftersom överföringskapaciteten är begränsad kan man inte oavkortat exportera, en del blir kvar i Sverige och bidrar till ett allt värre överskott. Till detta hör också att många av våra grannländer, Danmark och Tyskland till exempel, har motsvarande situation. När Sverige har som mest att exportera, behöver de som minst.
Kärnkraften kan inte avhjälpa problemet i den korta tidsskalan. Kärnkraft är notoriskt svår att reglera, det enda man kan göra är att stänga av reaktorerna för bränslebyte och underhåll på sommaren. Detta är också en praxis som är väl etablerad i Sverige och för närvarande (maj 2023) är mindre än hälften av kärnkraftskapaciteten i gång.
Ju mer vindkraft man har installerat i nätet, desto mindre blir ”intjäningsfönstret”. Om ett överskott uppstod vid en genomsnittsvind på till exempel 10 m/s för ett par år sedan, räcker det kanske med 9 m/s i år och med den förväntade ökningstakten på vindkraftsutbyggnad blir det kanske överskott redan vid 8 m/s om några år. Ett vindkraftverk börjar producera vid cirka 4 m/s och arbetar sig upp mot 50% av sitt maximala produktionsvärde vid 8 m/s. Det här skulle betyda att ”intjäningsfönstret” minskar till 6-8 m/s, under 6 blir det nästan ingen produktion och över 8 blir priset lågt eller noll. Avvikelser kan förekomma, till exempel om det blåser rejält i Skåne men är vindstilla i resten av Sverige. Då tjänar åtminstone de skånska verken pengar!
Lönsamheten i alla kraftslag kommer alltså att variera starkt med årstid och meteorologiska förutsättningar. Men särskilt vindkraften kommer att få stora problem, eftersom produktionen där är vindberoende. Man frågar sig vem som vill investera i vindkraft under dessa förutsättningar? Man undrar också hur vindkraftsindustrin har tänkt sig det hela? Om mina tankar är riktiga gräver de ju faktiskt sin egen grav med sin aggressiva marknadsföring. Ju fler vindkraftverk man bygger, desto värre blir det.
Men det som är ännu allvarligare är att så länge som vindkraften får byggas ut utan att ta hänsyn till de stora svängningar i produktionen som den ger upphov till kommer ingen att vilja investera i kärnkraft eller annan elproduktion heller. Riskerna med starkt varierande priser är för stora. Hela elmarknaden skulle må bra av en prisreglering som dels skyddar konsumenternas behov av stabil och billig energi, dels ger producenter möjlighet att tjäna pengar på en förnuftig nivå och även gör det möjligt för långsiktiga investerare att bygga ny kapacitet av olika slag och inte minst utveckla ny teknik. Reglering är ett fult ord i många kretsar, men el är inte en vanlig vara. Dels är den livsnödvändig för alla delar av vårt samhälle, dels kan man inte öka försäljningen/intäkterna hur som helst. El måste produceras i precis den takt som den konsumeras. Varken mer eller mindre. Den el som produceras blir också såld, inget blir ”liggande på hyllan” som i andra branscher.
Om ingen investerar i ny kapacitet så kommer vi inte att klara elförsörjning 24/7. Den dimensionerande faktorn i det svenska elnätet är en iskall vinterdag med lite vind. Då ger vindkraften exakt noll MW oavsett hur många snurror man byggt, vattenkraften ger ungefär hälften av det maximala effektbehovet och den eventuellt överlevande kärnkraften några tusen MW. Men det räcker inte och därmed är katastrofen ett faktum. Då fryser Sverige till is.
Av Sven Olof Andersson Hederoth
