Regeringen och de statliga myndigheterna har inte genomfört åtgärder på ett tillräckligt effektivt sätt för att elsystemet ska utvecklas i linje med det övergripande målet för energipolitiken. Senfärdigt agerande, kortsiktighet och dåliga konsekvensanalyser är de största bristerna, visar Riksrevisionens granskning.
Elsystemet är en grundbult för ett fungerande samhälle. En förutsättning för att elsystemet ska fungera är att det råder balans mellan produktion och konsumtion, och att det finns en fungerande överföring däremellan.
Staten har huvudansvar för att elsystemet fungerar, och för att nätet byggs ut när det behövs. Riksrevisionen har granskat om regeringen och de statliga myndigheterna har genomfört åtgärder på ett effektivt sätt.
Granskningen omfattar fem av de politiska beslut som har haft störst inverkan på elsystemet. Riksrevisionen bedömer att huvuddelen av dessa har fattats utan tillräckliga konsekvensanalyser, framför allt när det gäller påverkan på försörjningstryggheten.
Detta har fått flera negativa konsekvenser. Ett exempel är höjningen av effektskatten 2015 som tillsammans med bland annat befintlig beskattning och låga elpriser bidrog till nedläggning av fyra kärnkraftsreaktorer, vilket försvagade transmissionsnätet. Beslutet baserades på oklar grund och i strid med befintlig kunskap. Ett annat är höjningen av energi- och koldioxidskatten för fjärrvärmeanläggningar, som ledde till produktionsnedläggningar och därmed effektbrist i flera storstäder.
De bristande konsekvensanalyserna beror inte på att det har saknats kunskap. En delförklaring är snarare att de aktuella besluten har varit låsta av politiska överenskommelser.
– Konsekvensanalyser har ibland saknats helt och hållet. I andra fall har de inte använts för att förbättra utformningen av besluten eller för att hantera konsekvenser. Detta har bidragit till att de politiska besluten ofta präglats av kortsiktighet och bristande effektivitet, säger riksrevisor Helena Lindberg.
Regeringens och Svenska kraftnäts hantering av konsekvenserna har ofta varit reaktiv snarare än proaktiv, och utan sammanhållna processer. De statliga insatserna har därför varit senfärdiga. Trots goda kunskaper om det snabbt växande behovet av insatser för att korta de utdragna tillståndsprocesserna, och för att snabba på utbyggnaden av elnätet, har det tagit ett drygt decennium innan nödvändiga åtgärder planerats och börjat genomföras.
– Ett tydligt exempel är att det sedan första halvan av 2010-talet varit känt att överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige behöver utökas kraftigt. Trots det planeras det första kompletta ledningsprojektet inte att vara färdigt förrän 2033, säger Johannes Österström, projektledare för granskningen.
Inom ett par decennier förväntas stora delar av samhället elektrifieras, vilket innebär en snabbt stigande elförbrukning. Elsystemet måste anpassas och byggas ut i en markant snabbare takt än hittills, samtidigt som det redan finns ett stort reinvesteringsbehov i transmissionsnätet.
Det är därför särskilt problematiskt att Svenska kraftnät inte har kunnat öka sina investeringar i transmissionsnätet i den takt som myndigheten själv har bedömt vara nödvändig. För att lyckas nå sina mål måste investeringsverksamheten nu expandera i en takt som är flera gånger högre än under de fyra senaste åren.
Rekommendationer i korthet
Riksrevisionen rekommenderar regeringen bland annat att
- se till att det inför beslut med större påverkan på elsystemet alltid finns tillräckliga konsekvensanalyser, samt förslag på hur oönskade konsekvenser ska hanteras
- se till att större åtgärder på elområdet genomförs långsiktigt och att det finns tillräckliga förutsättningar för anpassningar.
Svenska kraftnät rekommenderas bland annat att förstärka arbetet med att bygga ut transmissionsnätet i takt med elektrifieringen.
Källa: Riksrevisionen