Den asiatiska kolsektorn räknar med en lång och blomstrande framtid. Trots att stora delar av världen går mot en framtid inriktad mot nettonollutsläpp av koldioxid, ser sig Asiens kolindustri som en given del av kontinentens energiförsörjning i decennier framöver och förutser avsevärda vinster. Det skriver Reuters kolumnist, Clyde Russell.
En hausseartad rapport för kolets expansion visades för kolindustrins representanter vid branschens största sammankomst, Coaltrans Asia-konferensen som nyligen hölls på den indonesiska semesterön Bali.
Det som har förändrats inom den asiatiska kolindustrin är att det numera står klart att förnybar energi inte kan sättas in tillräckligt snabbt, tillräckligt billigt och i tillräcklig skala för att kunna pressa ut fossila bränslen ur energimixen.
Räknar med ökning
- Verkligheten är att efterfrågan på kol kommer att fortsätta att öka, sade Septian Hario Seto, Indonesiens biträdande chef för investeringar vid dess samordningsministerium för sjöfarts- och investeringsfrågor, till Reuters utsände vid konferensen.
De asiatiska delegaterna uttryckte skepsis över de vägar till nettonollutsläpp som förespråkades av västerländska organisationer som exempelvis International Energy Agency.
Även om termiskt kol ser ett visst hot från naturgas, var uppfattningen hos praktiskt taget alla marknadsaktörer, från gruvarbetare till handlare till kraftverk och statliga tjänstemän, att kol fortfarande är det billigare och säkrare alternativet.
Det finns också utbredd insikt om att energiomställningen innebär väldigt olika saker i olika regioner och länder.
Ryska invasionen
Det kan hävdas att lärdomen som de flesta europeiska länder tog av de stigande priserna på fossila bränslen och oron över försörjningstryggheten från Rysslands invasion av Ukraina, var att de skulle påskynda övergången till förnybar energi.
Europeiska nationer kan ha råd att ta sådana steg och investera miljarder dollar för att bygga vind-, sol- och lagringslösningar i snabbare takt.
Lärdomen i Asien verkar vara den raka motsatsen, där det främsta problemet är energikostnaden.
För dyrt
För många asiatiska länder är det helt enkelt för dyrt att gå över till förnybar energi, med tanke på de enorma investeringar som krävs för att omforma elnäten för att klara av intermittent produktion från vind och sol. Dessutom skulle det krävas kostsam nödvändig produktionskapacitet såsom gaseldade toppanläggningar, pumpad vattenkraft och batterilagring.
Det finns också uppfattningen att energiefterfrågan i Asien kommer att öka snabbt under de närmaste decennierna och för att kunna möta detta kommer man att tvingas till att använda alla resurser, inklusive de enorma fyndigheterna av kol i folkrika länder som Kina, Indien och Indonesien.
Bättre resultat
Gemensamt för den asiatiska modellen för att minska koldioxidutsläppen är ett skifte till mesta möjliga elektrifiering, från transporter till industri- och bostadsuppvärmning och matlagning.
Asien tycks nöja sig med att använda koleldad kraft för att öka sin elektrifiering, och arbetar utifrån uppfattningen att detta ger ett bättre resultat än att fortsätta använda råolja och gas.
Attraktionen för kol är att trots de nuvarande höga priserna enligt historiska standarder, är kol fortfarande betydligt billigare än råolja och gas.
Geopolitik är också en faktor, och asiatiska energiimportörer blir alltmer försiktiga med OPEC+-gruppens inflytande och är angelägna om att lämna beroendet av ett bränsle vars pris kan manipuleras av de producerande nationerna.
Kina, Indien och Indonesien bygger för närvarande 89 procent av de koleldade kraftverken som är under uppbyggnad i Asien, enligt uppgifter från Global Energy Monitor.
Syftet tycks vara att öka tillgången på el från alla produktionskällor, elektrifiera energibehovet så mycket som möjligt och sedan någon gång i framtiden successivt avveckla kolkraften och ersätta den med renare alternativ.
Källa: Reuters