Läs första delen av artikeln här.
Den kontroversiella energiform som i folkmun brukar kallas för kall fusion skulle om den går att förverkliga kunna förse mänskligheten med en billig, ren, säker och näst intill outtömlig energikälla. Den gamla önskedrömmen har emellertid den senaste tiden väckt ny uppmärksamhet, bland annat på grund av kommersialiseringen av italienaren Andrea Rossis uppfinning E-Cat.
Idag använder förespråkare för fusion vid eller nära rumstemperatur istället för kall fusion ofta det mer vetenskapliga namnet LENR (Low Energy Nuclear Reactions) för att beskriva fenomenet. Förutom att LENR undviker det laddade ordet fusion är det också ett vidare begrepp, som omfattar alla hittills okända kärnreaktioner vid nära rumstemperatur.
De senaste åren har LENR-forskningen återigen börjat få mer uppmärksamhet och Elforsk, den svenska elbranschens gemensamma forsknings- och utvecklingsbolag, släppte nyligen en rapport om LENR. I rapporten säger Elforsk, som har till uppgift att samla elbranschen kring frågor som kan vara av strategisk vikt och få stor inverkan på morgondagens energisystem, att det idag finns ett dussintal företag som påstår sig vara på väg att kommersialisera produkter baserade på LENR-teknik.
Ifrågasatt revolution
Energiutbytet från de LENR-anordningar som är på väg att kommersialiseras överstiger i vissa fall, enligt företagen själva, kraftigt den tillförda energi som behövs för att starta och stabilisera processen. Om dessa påståenden går att lita på skulle det betyda att vi står inför en revolution som kommer att förändra allt ifrån elproduktion och uppvärmning till hur vi driver våra bilar och konsumentprodukter.
Resultaten ifrågasätts emellertid fortfarande av de flesta forskare, som anser att det inte handlar om mer än felmätningar och önsketänkande.
Denna skepsis beror, förutom det faktum att inga av försöken bekräftats av oberoende forskare, bland annat på att ingen godtagbar teoretisk modell som förklarar processerna kunnat presenteras.
Även om den energiutveckling som rapporteras stämmer och anordningarna verkligen ger flera storleksordningar mer energi än vad som kan fås ur kemiska bindningar, och det därför inte kan röra sig om enbart kemisk energi, står det dessutom klart att det inte heller kan röra sig om kärnenergi av det slag vi känner till. Experimenten ger nämligen inte upphov till någon betydande strålning, vilket är ett kännetecken för både fission och fusion.
Målet med Elforsks rapport är emellertid inte att ta ställning till om fenomenet LENR existerar eller inte och i rapporten görs därför ingen värdering om vetenskaplig sanningshalt. Rapporten handlar enligt Elforsk istället om att vara förberedd om en oväntad upptäckt skulle göras som i framtiden kan komma att påverka energitillförseln i samhället.
E-Cat
Ett av de mest omskrivna LENR-projekten på senare tid är den italienske uppfinnaren och kemisten Andrea Rossis så kallade energikatalysator E-Cat.
E-Cat, som består av en metalltub som laddas med väte, nickelpulver i nanostorlek och flera hemliga katalysatorer, producerar enligt Rossi stora mängder värmeenergi genom fusion av väte och nickel till koppar, med hjälp av endast en liten mängd tillförd energi för att värma upp bränslet och starta reaktionen. Ett fullskaligt kraftverk uppges kunna leverera ett överskott av värmeenergi motsvarande hela en megawatt.
I första hand är tekniken tänkt att användas för uppvärmning, men Rossi har även utvecklat en version som med hjälp av en ångturbin omvandlar värmeenergin till elektricitet.
Företaget Leonardo Corporation, som marknadsför E-Cat, har redan börjat ta emot beställningar och uppger till och med att de redan levererat de första anläggningarna. Vilka kunderna är har emellertid inte offentliggjorts.
Demonstrationskraftverk i Sverige
I norra Europa sköts försäljningen av E-Cat av företaget Hydro Fusion, med kontor i Storbritannien och Stockholm. För att locka kunder planerar de en demonstrationsanläggning i Sverige som kan visas upp för potentiella köpare.
Hydro Fusion kommer själva att finansiera anläggningen, men de letar efter en svensk pilotkund som är intresserad av att betala för den energi som produceras.
Själva anläggningen kommer att utgöras av ett fullskaligt E-Cat-kraftverk på en megawatt. Ett kraftverk av det här slaget, som inryms i en vanlig fraktcontainer, innehåller totalt 106 stycken mindre E-Cat-enheter, som enligt uppgift kommer att behöva fyllas på med bränsle i form av nickelpulver och vätgas ungefär två gånger om året.
Hydro Fusion och Leonardo Corporation riktar sig emellertid inte enbart till företag. Utöver kraftverk för industriellt bruk finns det även planer på mindre enheter för privat bruk, som kommer att leverera cirka 10 kilowatt. I januari 2014 meddelades dessutom att det amerikanska företaget Industrial Heat köpt upp rättigheterna till Rossis energikatalysator.
Testad av svenska forskare
Rossis energikatalysator är också den enda av de LENR-apparater som påstås vara på väg att kommersialiseras som hittills granskats av oberoende forskare, däribland svenska forskare från Uppsala universitet och KTH. Granskningen har emellertid varit långt ifrån komplett. Eftersom forskarna endast givits möjlighet att kontrollera energiutbytet och inte hur apparaten egentligen fungerar har de i sin rapport, delvis finansierad av Elforsk, bara kunnat konstatera att oförklarlig effektutveckling och värmeproduktion observeras.
Sven Kullander, som avled i början av 2014, var en av de svenska forskare som bevittnat en demonstration av E-Cat. Kullander uteslöt inte att någon form av kärnreaktion ligger bakom värmeutvecklingen och menade att man omöjligt skulle kunna utveckla så mycket värmeenergi i ett så litet utrymme genom vanlig förbränning.
Sven Kullander, en av de svenska forskare som bevittnat en demonstration av E-Cat, utesluter inte att någon form av kärnreaktion ligger bakom värmeutvecklingen och menar att man omöjligt skulle kunna utveckla så mycket värmeenergi i ett så litet utrymme genom vanlig förbränning.
För att avgöra hur värmen produceras och om det verkligen rör sig om en kärnreaktion måste det emellertid göras fler och mer ingående tester, bland annat för att ta reda på vilka restprodukter som bildas. För tillfället är detta omöjligt. Oberoende tester av det här slaget tillåts nämligen inte av Rossi, vilket för många är en varningsflagga.
Många skeptiker misstänker dessutom att det rör sig om en ren bluff och att överskottsvärmen alstras genom att det på ett eller annat vis tillförs mer energi utifrån än vad det förefaller att göra.
Kommersialiseringsvåg
Flera andra företag med planer på kommersialisering av LENR-teknik tas också upp i Elforsks rapport.
Ett av dessa företag är grekiska Defkalion Green Technologies, som efter att tidigare ha samarbetat med Andrea Rossi nu utvecklar sin egen väte-nickel-reaktor Hyperion, som ska lanseras under 2014. De hävdar dessutom att de licensierat tekniken till ett flertal tillverkare av konsumentprodukter, inklusive en av Europas största biltillverkare och ett av världens största mobiltelefonföretag.
En annan aktör är det amerikanska företaget Brillouin Energy Corporation, vars BEC Brillouin Boiler baseras på något de kallar för en kontrollerad elektroninfångningsreaktion. Deras planer inkluderar blanda annat att utrusta ett kolkraftverk med en LENR-driven ångpanna på mellan fem och tio megawatt.
Några andra exempel är Blacklight Power, som satsar på en teknik med en så kallad våt elektrolytisk cell som sägs kunna generera elektricitet helt utan uppvärmning, Jet Energy, med en LENR-apparat de kallar för NANOR och som tagits fram av Mitchell R Swartz och LENUCO, vars ägare George H Miley har det första amerikanska LENR-patentet och planerar att lansera en apparat i kommersiell skala inom kort.
Dessutom har Nasaforskaren Joseph Zawodny tagit patent på en LENR-metod och den amerikanska plasmafysikern Erik Lerner, som sedan början av 1990-talet hävdat att det går att bygga en billig elproduktionsanläggning genom att magnetiskt komprimera protoner och grundämnet bor, har genomfört experiment med sin så kallade DPF-maskin i Chile.
