Mer än 30 år efter att Angela Merkel började sin politiska karriär och efter nästan 15 år som nationell ledare har kansler Angela Merkel signalerat att hennes tid på den tyska politikens topp går till ända.
Merkel tillkännagav nyligen att hon inte skulle stå för omval, varken som kansler eller för någon annan politisk post, efter att hennes nuvarande mandatperiod slutar 2021.
Forskningsinstitutet GlobalDatas kraftteknologiexpert JP Casey har granskat Merkels miljöarv.
- När det gäller energi och utsläppsminskning kommer Merkels arv troligtvis att definieras av Energiewende (energiomställning), Tysklands stora plan som går ut på att omvandla landets energiförsörjning till något som kännetecknas av låga koldioxidutsläpp, miljövänligt, tillförlitligt och prisvärt. Målet var en övergång bort från fossila bränslen och kärnkraftsproduktion till förmån för en massiv satsning på förnybar energi, främst vindkraft.
- Tyskland fastställde djärva mål för utsläppsminskningar och åtog sig att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent jämfört med 1990 års nivåer fram till 2020, 55 procent år 2030 och 95 procent fram till 2050. När det gäller förnybar energikapacitet ska landets förnybara energikällor stå för 80 procent av energimixen i mitten av seklet.
- Efter beslutet om utfasning av alla kärnkraftverk genomförde Merkels regering en massiv utvidgning av installerad förnybar energikapacitet i landet, som blev incitament för vind- och sol- projektutveckling med en inmatningstariff, fastställd före Merkels tid som kansler.
Lagen om förnybar energi (EEG) från år 2000, garanterade ersättning för ny ren energi som skulle matas i det tyska nätet.
- Som ett resultat tillfördes Tyskland snabba vinster genom förnybara energikällor. Havsbaserad vindkapacitet fördubblades mellan 2010 och 2018, från 26,8 gigawatt till 52,7 gigawatt, medan solenergisektorn expanderade från en mindre bas på 17,9 gigawatt till 45,3 gigawatt till 2018.
Trots de tidiga och uppenbara vinsterna är uppfattningen om Energiewende idag betydligt mindre positiv än tidigare.
Vad beror det på? Anledningen är att trots alla de miljarder som regeringen i Berlin har använt går det att säga att Tyskland har i princip missat sitt mål när det gäller minskning av koldioxidutsläpp för 2020, och detta med råge.
Och det ser inte heller mycket bättre ut när det gäller de tidigare utstakade långsiktiga målen för 2030 och 2050.
”De ropandes röster i öknen”
Nu hörs det allt oftare uppmaningar från inflytelserika personer i Tyskland att fördröja eller stoppa utfasningen av landets kärnkraftverk. De är dock fortfarande få som offentligt vågar ifrågasätta tyska kärnkrafttabun.
En av dessa som talar klarspråk är Dr. Anna Veronika Wendland, en östeuropaexpert och teknikhistoriker, som älskar humaniora och naturvetenskap.
- Först av allt måste vi snabbt bli av med kärnkraftsutfasningen och istället satsa på kolutfasning. För det andra måste vi erbjuda fortsatt statlig driftgaranti för existerande kärnkraftverk. För det tredje bör vi bygga nya moderna reaktorer samt bedriva kärnkraftsforskning och utveckling. Det skulle innebära mer än en liten tysk revolution. En sådan verkar emellertid orealiserbar just nu med tanke på decennier av kollektivt självbedrägeri, men man får dock fortfarande drömma om det, skrev Anna Veronika Wendland i en krönika för nättidningen Cicero.
Wendland ser trots utfasningsbeslutet inte pessimistiskt på kärnkraftens framtid i Tyskland.
- Tyskland tvingas förlita sig starkt på kärnkraften för sin energiförsörjning under de kommande åren. Allt kan hända. Enligt tillförlitliga siffror genererades det 76,1 terawattimmar i Tyskland 2018. Föregående års värde förblev nästan konstant (minus 0,3 procent). Förbundsrepubliken stod för 2,8 procent av den globala produktionen, förklarade Wendland, som hoppas på snar ”förnyktring.”
Diplomatisk grön ledare
Efter att ha nyligen besökt en kärnfusionsanläggning sade det tyska miljöpartiet Die Grünes ordförande Robert Habeck varligt att "idag ser vi på kärnfusionen på ett icke-ideologiskt sätt.”
Habeck vet att de flesta tyskar är fortfarande för utfasningen av kärnkraften, men han är också medveten om att många av dem som idag stöder hans parti är före detta socialdemokratiska och kristdemokratiska väljare som han vill behålla fram till nästa val, när Die Grüne kanske kan ingå i en regering.
Enligt senaste opinionssiffror är de gröna Tysklands näst största parti efter regerande kristdemokrater (CDU).
När fusionsforskningsanläggningens grundsten lades år 1997 protesterade de gröna och flera miljögrupper mot bygget.
Under besöket där sade Habeck, att han var mycket intresserad av kärnkraftssäkerheten i kärnfusionsanläggningar.
De Grönas chef konstaterade att kärnfusionsforskning är fascinerande och borde främjas.
- Det är i grunden rätt att undersöka alternativ inom energiförsörjningen. Man måste dock överväga var man ska använda de knappa ekonomiska resurserna. Finansieringen ska aldrig ske på bekostnad av förnybara energier. Dessa behövs för att stänga koleldade kraftverk nu innan kärnfusionsanläggningar kan göra sitt genombrott omkring 2050, underströk tyska miljöpartiets chef.
Det är kanske för tidigt att tala om kärnkraftens renässans när det gäller Tyskland, men tyskarna har förmågan att se över gränser, till länder där kärnenergin onekligen gör comeback.
I årtionden har kärnkraftverk ansetts vara farliga, civila reliker av kärnkraftstidens galenskap efter andra världskriget. En redan beslutad förlängning för tyska kärnkraftverk drogs tillbaka 2011 efter katastrofen i Fukushima.
Men nu vänder tidvattnet. I många länder debatteras kärnenergin i positiva termer när det gäller att skydda människornas miljö och som ett rent alternativ till gas och olja. Enligt många seriösa debattörer kan kärnkraften ge det nödvändiga och tillförlitliga tillskottet till förnybara energier och därmed möjliggöra en verklig energiövergång.
Effekterna av förändring märks redan. År 2018 producerades 2,4 procent mer kärnkraft över hela världen än föregående år, rapporterar det brittiska oljebolaget BP i sin "Statistical Review of World Energy 2019" -rapport.
Det var den starkaste ökningen sedan 2010. Den totala mängden producerad kärnenergi steg också till sin högsta nivå sedan 2010.
Enligt BP genererades 2701,4 terawattimmar (tera = biljon) globalt. Rekordet 2803,6 terawattimmar uppnåddes år 2006. OECD stod för nästan tre fjärdedelar av den kärnkraft som producerades 2018. Enbart Europa och Nordamerika bidrog med cirka en tredjedel av den globala balansräkningen.
Storbritannien är en av de största tillverkarna av kärnenergi i världen. År 2018 var kärnkraftsbalansen enligt BP 65,1 terawattimmar. Det var dock 7,5 procent mindre än året innan. Storbritannien stod för 2,4 procent av världens kärnkraftsproduktion 2018.
År 2016 producerades cirka en fjärdedel av Storbritanniens energi med kärnkraft. Andelen förväntas öka till en tredjedel 2035.
Fem av de tio största kärnkraftsnationerna finns i Europa. Sverige ligger på nionde plats i världen med 68,6 terawattimmar. Landet ökade sin produktionsvolym med 4,4 procent, långt över den totala globala ökningen på 2,4 procent.
Kärnkraftverk i Ukraina
Ukraina har ungefär hälften så många invånare som Tyskland. Landet producerar mycket mer kärnenergi. År 2018 var det 84,4 terawattimmar (minus 1,4 procent). Fyra kärnkraftverk är aktiva i Ukraina. Det sista blocket i kärnkraftverket i Tjernobyl gick off-line år 2000.
Kanada producerade cirka 100 terawattimmar kärnenergi under 2018. Detta motsvarade ungefär föregående års värde (minus 0,4 procent).
Asien är representerad bland de tio största tillverkarna av kärnkraft med bara två länder. Korea slutade på femte plats med 133,5 terawattimmar. Landet kännetecknades dock av den största nedgången i toppgruppen. Mängden kärnkraft som genererades var tio procent lägre än året innan.
Mätt på landets storlek är Rysslands kärnkraftsbalans relativt blygsam. År 2018 producerades 204,5 terawattimmar. Det var 0,7 procent mer än 2017 och 7,6 procent av all kärnkraft genererad över hela världen.
Kina genomför kärnkraftsrenässansen nästan ensam. Produktionsvolymen ökade 2018 med 18,6 procent till 294,4 terawattimmar.
Enligt BP stod Folkrepubliken för nästan tre fjärdedelar av världens tillväxt. "Mittens rike" genererade 10,9 procent av världens kärnkraft. Konsumtionen har mer än fyrdubblats under de senaste tio åren. En europeisk nation lämnade emellertid Kina långt efter sig.
Frankrike var världens näst största tillverkare av kärnenergi med 413,2 terawattimmar år 2018.
Markku Björkman
