Av Sven Olof Andersson Hederoth
Begreppet EROI (Energy Return on Energy Invested) är användbart för att reda ut vilken elproduktionsform som har den bästa möjligheten att försörja mänskligheten, lönar sig mest och lämnar ett så litet miljöavtryck som möjligt. Lite förenklat är EROI ett mått på hur mycket energi som går åt vid produktionen av en elproducerande anläggning i förhållande till den elproduktion som genereras under anläggningens livstid.
Dagens värdering av olika produkters och systems miljövänlighet verkar ha reducerats till att bara handla om CO2-utsläpp. Det må så vara att CO2 är den viktigaste parametern för planetens fortbestånd, men en hel mängd andra faktorer blir liggande i dikesrenen, inte minst resursutnyttjande, föroreningar av biotopen (hav och land), vattentillgång med mera. Man tycks strunta i allt annat bara CO2-utsläppen reduceras. I och med detta struntar man också i EROI, och också den producerade energins prislapp.
Ju högre EROI, desto lägre miljöpåverkan, resursåtgång och kostnader. Ganska självklart: Om man kan få ut en stor mängd energi med små mängder material och andra resurser, desto bättre och billigare blir det.
Vaclav Smil har i sin bok ”Energy and Civilization - a History” (2017) beskrivit detta i ett historiskt perspektiv. Romarriket till exempel fungerade med ett EROI omkring 2:1, de huvudsakliga energikällorna var muskelenergi (slavar och djur) och biobränslen (ved och olivolja). Den civilisation vi själva lever i har sin grund i fossila bränslen som täcker mänsklighetens energibehov till 80-85%. Utan dessa skulle vi snabbt falla tillbaka i levnadsstandard till en nivå som marginellt skulle skilja oss från antikens Rom eller åtminstone medeltidens Europa. Precis som den industriella revolutionen i Europa är tätt förknippad med den snabba utvinningen av fossila bränsle (kol och sedermera olja) som dramatiskt ökade EROI var romarrikets fall åtminstone delvis orsakad av energiknapphet och fallande EROI.
De fossila bränslena har möjliggjort de välfärdssamhällen vi lever i och kommer att fortsätta göra det under lång tid framöver tack vare ett EROI om 20-30. Även om diskussionerna kring ”peak oil” verkar ha avtagit kan man också konstatera att flera av de ”nya” källorna till olja (shale oil) leder till ett sjunkande EROI. Hur är det med våra så omhuldade ”renewables” då? Ett modernt samhälle som Sverige behöver ett EROI om 6-10, men vind och sol ligger en bit under den nivån. Om man dessutom använder någon form av lagring för att säkerställa att det finns el 24/7 sjunker EROI till nivåer som närmar sig de romerska. Kärnkraft har de allra högsta EROI-värdena, upp emot 100, men det verkar inte som om kärnkraft kommer att helt ta över jordens energiförsörjning inom överskådlig framtid. Vattenkraften verkar hålla måttet och har dessutom hög acceptans såväl hos politiker som allmänhet, men den är användbar endast i de delar av världen som har välsignats med lämplig geo- och topografi.
Så vart är mänskligheten på väg? Att helt sluta använda fossila bränslen förefaller vara ett klassiskt exempel på att såga av den gren man sitter på. Ett snabbt fossilmoratorium skulle skicka världen ner i en djup försörjningskris som med stor sannolikhet skulle kosta merparten av jordens befolkning livet. Men att ett nytt energisystem behövs är också klart, i det mycket långa perspektivet är inte fossila bränslen lösningen. Framtiden måste vara resurssnål och ha mycket hög EROI, mer till och med än dagens kärnkraft. Lika klart är det att dagens vind- och solkraft inte har någon framtid.
Det är här vi borde lägga pengarna: Ta fram framtidens energiförsörjning istället för att rasera den befintliga, och använd högt EROI som mål. Om inte kommer den västerländska civilisationen att gå samma väg som romarriket och många andra högkulturer: Ett föremål för framtida arkeologer.
Bildtext: ”Låt oss såga av grenen vi sitter på” – Julius Caesar