Hur realistisk var egentligen färdplanen, sedd så här i efterhand? Att det går trögt för kärnkraftens utbyggnad i Sverige verkar alla vara överens om. Tekniken är inte problemet, utan det är byråkratin som tycks vara det värsta hindret.
Regeringen tycktes äntligen insett detta och lanserade den 16 november 2023 en ”Färdplan för ny kärnkraft i Sverige” som vi ska titta närmare på.
Färdplanen har ett par huvudpunkter, eller insikter, som dels berättar varför det har gått så trögt hittills och vad som behöver göras åt det. Avsikten med det hela är att Sveriges energiproduktion ska bli fossilfri fram till år 2040-2045, trots att elektrifieringen och därmed elförbrukningen kommer att öka. Om detta är Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna överens. Elproduktionen behöver i princip fördubblas inom 25 år för att samhället ska klara elektrifieringen. Minst 200 terawattimmar per år måste produktionen ha ökat med år 2040.
En annan del av analysen är att vi faktiskt behöver stabil energiproduktion, inte en som tar slut när vinden mojnar. Så här skriver Regeringskansliet på ett annat ställe: ”Storskalig utbyggnad av fossilfri och stabil elproduktion är den enskilt viktigaste åtgärden – banar väg för jobb, välstånd och klimatmål.” Notera särskilt ordet ”stabil”.
Ny kärnkraft kommer att spela en nyckelroll. Den nya färdplanen innebär att det ska finnas ny kärnkraft på plats motsvarande två fullskaliga reaktorer senast år 2035.
- Regeringen har sedan tidigare föreslagit att statliga kreditgarantier för 400 miljarder för kärnkraft införs. Men det kommer inte att räcka. Därför ska en ska en utredare föreslå en riskdelnings- och finansieringsmodell där staten delar risken.
- Ny kärnkraft med total effekt om minst 2500 megawatt ska kunna finnas på plats senast år 2035.
- Fram till 2045 behövs en utbyggnad som skulle motsvara tio nya storskaliga reaktorer.
- Regeringen tillsätter en kärnkraftssamordare som ska stödja i arbetet med att ta bort hinder, underlätta och främja ny kärnkraft.
Men för att det ska bli några nya kärnkraftverk inom den tidplanen krävs det att en ansökan kommer in senast år 2025 och att ett godkännande blir klart senast 2026, utan att för den skull kompromissa med säkerheten.
Utredningar
Regeringen har tillsatt en utredning som har som mål att ”förenkla tillståndsprocessen för kärnkraften”. Den får nog snabba sig på om någon skulle vilja lämna in en ansökan senast år 2025.
Detsamma gäller utredningen kring finansieringsmodellen med kreditgarantier, där ”Riksgäldskontoret ska bistå Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet) i arbetet med att utforma de närmare bestämmelserna för kreditgarantierna.”
Energi- och näringsminister Ebba Busch har insett problemet och har givit Riksgälden i uppgift att lösa det. Så här står det i uppdragsbeskrivningen: ”För att Sverige ska nå sina klimatmål och möjliggöra industrins omställning och utveckling behövs en kraftfull utbyggnad av fossilfri elproduktion. Kärnkraften har potential att producera de stora mängder fossilfri el som klimatomställningen kräver. Investeringar i kärnkraft är dock förenade med betydande finansiella risker till följd av långa byggtider och lång drifttid för att återhämta investeringskostnaderna. Det är också flera decennier sedan ny kärnkraft byggdes i Sverige. Detta driver upp risknivån ytterligare för investeringar i ny kärnkraft. För att investeringar av detta slag ska komma till stånd kan det därför vara avgörande att staten bär delar av risken.”
Sverige har EU:s största tillgångar på uran, men grundämnet är förbjudet att bryta. På grund av protester förbjöds uranbrytning i Sverige år 2018. Istället köper vi anrikat uran från Frankrike, Holland och Storbritannien, som bryts i exempelvis Namibia, Ryssland och Kazachstan. Trots Rysslands anfallskrig mot Ukraina importerar EU-länderna fortfarande ryskt uran för omkring 200 miljoner Euro, eller omkring 2,2 miljarder kronor, om året (2022).
Svenska politiker tycks dock äntligen ha sansat sig (2023) och vill ändra lagen. ”Jag tycker vi behöver urangruvor i Sverige” säger Romina Pourmokhtari (L) och energi- och näringsminister Ebba Busch säger: ”Vi är från regeringens sida öppna för frågan uranbrytning, absolut.” Vi får se när och om detta omsätts i handling.
Andra länder kan
I en artikel i The Korea Times från 2016 menade IAEA att 15 länder har byggt 83 nya reaktorer sedan 1996. Under denna tid byggde:
- Sydkorea 13 reaktorer, med en byggnadstid på i medeltal 56 månader, fast den som gick fortast bara tog 49 månader (4 år).
- Japan 8 reaktorer, med en byggnadstid på i medeltal 46 månader (3,8 år).
- Kina 28 reaktorer, med en byggnadstid på i medeltal 68 månader (5,7 år).
Som kontrast konstateras i samma artikel att:
- I Frankrike, som är världens mest kärnkraftsberoende land, tog varje reaktor i medeltal 126 månader (10,5 år) att bygga.
- I USA tog det, åtminstone då, i medeltal 272 månader (22,7 år) att bygga en reaktor.
Notera att detta var för 8 år sedan. Vår byggteknik borde ha kommit en bra bit längre sedan dess. Och om vi inte klarar det själva, kanske vi kan be Sydkorea om hjälp?
Motvalls avslutning
Uppenbarligen finns det ute i världen både medel och metoder att klara utbyggnaden enligt regeringens nya färdplan.
Men protesterna mot svensk uranbrytning tog snabbt fart på nytt när färdplanen började diskuteras. En mängd föreningar i trakten av fyndigheten i Ranstad ställde sig snabbt bakom ett upprop mot uranbrytning för att ”än en gång skydda västgötabergen”. Å andra sidan vill ingen egentligen ha vindkraftverk i sin närhet. Heller.
Dessutom finns det de som vill se kärnkraftens snara död i Sverige. Miljöpartiets anti-tekniske språkrör Daniel Helldén sade i sitt invigningstal i november 2023 att ”Kärnkraften ska benämnas med sitt rätta namn: livsfarlig och helt oansvarig teknik”. Detta öppnar för nya, utdragna, meningslösa debatter.
Läs mer
Artikeln i Korea Times: https://www.koreatimes.co.kr/www/tech/2023/11/129_215869.html
Regeringens pressmeddelande: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2023/11/regeringen-lanserar-en-fardplan-for-ny-karnkraft-i-sverige/
Uppdrag att vidta förberedande åtgärder för att kunna ställa ut statliga kreditgarantier: https://regeringen.se/regeringsuppdrag/2023/11/kreditgarantier-for-investeringar-i-ny-karnkraft