Nyligen kallade kärnteknikbolaget Blykalla till stormöte i gamla reaktorhallen på KTH. Det var dags att berätta lite nyheter. Och nyheter blev det.
Av Jörgen Städje
Du kanske trodde att blykylda kärnreaktorer var en helt ny idé med adress Janne Wallenius? Men det visar sig att idén föddes redan i början av 1950-talet och att Sovjetunionen hade en dylik reaktor igång redan 1959. Metallkylning har sedan utvecklats. Frankrike har ett antal breederreaktorer kylda med flytande natrium. Nu är natrium kanske inte det mest lyckade kylmediet, för om det rinner ut och kommer i kontakt med vatten, exploderar det och bildar vätgas. Då är bly betydligt säkrare, eftersom det är inert och om det rinner ut kommer det bara att stelna, punkt slut.
Bitar faller på plats
Janne Wallenius berättade för publiken om hur det står till med Blykalla och att den första reaktorn SEALER-E är på gång vid Oskarshamns kärnkraftverk och ska kunna tas i drift år 2026. Den ska innehålla hundra ton bly och lämna en uteffekt på 1,5 megawatt, vilket är ungefär en hundradel av effekten hos det kommersiella projektet. Inloppstemperaturen på kylmediet blir 420 grader och utloppet kommer att hålla 550 grader, precis som hos den kommersiella reaktorn. Ångan som kommer ur värmeväxlaren kommer att kunna användas till att producera vätgas och biobränslen, utöver elektricitet. Man ska också kunna prova olyckshändelser som att reaktorn förlorar all yttre energiförsörjning och måste köras med självcirkulation. Bly är särskilt duktigt på självcirkulation.
Alldeles innan detta möte hade man också mottagit den första leveransen av det nya korrosions- och stråltoleranta aluminiumlegerade stålrören, som ska användas i kylsystemet i reaktorn. De är numera i industriell serieproduktion.
Ett fortsättningsprojekt är högtemperaturelektrolys. Vätgas skapas genom elektrolys av vatten med måttligt hög verkningsgrad, cirka 60 procent, men om man kan använda väldigt hett vatten kan elektrolysen bli 25-30 procent effektivare än annars.
Inte nog med det. Man är redan igång med analyser och försök för att kunna producera reaktorn SEALER-One, som ska bli den första kommersiella helsvenska blykylda kärnreaktorn som producerar el till elnätet.
Varför små reaktorer?
En SEALER blir inte större än 5 meter och kan producera 55 megawatt under 25 år på en sats bränsle. Den absolut största fördelen mot konventionella reaktorer är att SEALER är standardiserade och kan serietillverkas i stora antal utan ytterligare utvecklingsarbete.
Trycket inuti under drift är helt vanligt atmosfärstryck, så risken att något ska spruta ut på grund av övertryck är liten. Skulle kylmediet bly rinna ut händer absolut ingenting. Bly reagerar inte våldsamt med något i naturen. Skulle det värsta inträffa, att kylpumparna stannar, självcirkulerar blyet ändå.
Detta öppnar för nya ställen att ha reaktorer. Traditionellt skulle man placera nya reaktorer invid de befintliga, för att kunna utnyttja kraftnätet på effektivast möjliga sätt, men om man tänker tvärt om och placerar några små reaktorer invid varje större förbrukare, skulle man dels kunna öka säkerheten i energitillförseln för just denna förbrukare om stamnätet skulle bli överbelastat, dels kunna avlasta stamnätet och slutligen dessutom kunna försörja staden eller industrin med fjärrvärme.
Alla är överens om att Sveriges ökande elektrifiering och vätebaserade stålindustri kommer att kräva uppåt 370 terawattimmar per år framåt åren 2040-2050. En väldig skillnad från dagens 150 terawattimmar.
Så vad landet behöver är tillförlitlig, stabil energiförsörjning på precis de platser där den ska användas. Om utvecklingsarbetet fungerar som avsett anser Blykalla att man kommer att bidra stort till den svenska industrins gröna omställning och därigenom göra Sverige till en förebild för resten av världen.
Läs mer
Om SEALER: https://www.blykalla.com/technology