Gällivare Energi har planer på att utnyttja den stora mängd spillvärme som kommer att genereras av Hybrits första industriella anläggning i kommunen för sitt fjärrvärmesystem. FVB har genomfört nätberäkningar som en del av förstudien, vilket är ett viktigt underlag.
I Gällivare pågår en av Sveriges mest uppmärksammade industrisatsningar – Hybrit. Här ska företaget bygga sin första anläggning för järnsvampsproduktion med en ny teknologi, med planerad start 2026. Initialt kommer anläggningen att producera 1,3 miljoner ton järnsvamp per år och produktionen kommer att integreras med järnpelletstillverkning, vilket är en viktig råvara vid stålproduktion. Satsningen drivs av LKAB, Vattenfall och SSAB, med målet att SSABs stålproduktion ska bli fossilfri.
Invånare flyttas
Samtidigt som denna stora industrisatsning etableras i Gällivare, genomgår kommunen en omfattande samhällsomvandling. För att LKAB ska kunna fortsätta sin gruvdrift behöver invånarna i Malmberget, cirka 1000 personer, flyttas till Gällivare, vilket är en process som har pågått gradvis under de senaste åren.
– Spillvärmen från Hybrit innebär en stor möjlighet för oss att omvandla vår verksamhet. Vi vet ännu inte hur mycket spillvärme det kommer att bli, men om allt går enligt plan kan det täcka hela vår nuvarande produktion, säger Erik Karlsson, vd på Gällivare Energi.
– Det skulle innebära att vi kan övergå från vår nuvarande biobränsleproduktion till ett 100 % cirkulärt fjärrvärmesystem baserat på fossilfri spillvärme, tillägger han.
Gällivare Energi har beviljats tio miljoner kronor i stöd från Region Norrbotten (Europeiska regionala utvecklingsfonden, ERUF) och Tillväxtverket för att undersöka vad som krävs för att byta ut den egna produktionen mot att köpa industriell spillvärme. Stödet kommer att användas för studier, simuleringar och tester för att anpassa det befintliga fjärrvärmesystemet till spillvärmen.
Stor påverkan
Energibolaget har utfört flera förstudier om spillvärmen, med FVB som ansvarig för att göra nätberäkningar för införandet av spillvärmen i fjärrvärmenätet.
– Det är viktigt att se hur vi bäst kan utnyttja spillvärmen och dess möjliga effekter, säger Ulrika Sagebrand från FVB, som ansvarar för studien.
– Vi har utfört nätberäkningar för några möjliga scenarier, men tillgänglig effekt kan vara högre eller lägre i verkligheten, tillägger hon.
FVB har undersökt hur spillvärmen kan ersätta en betydande del av den nuvarande fjärrvärmeproduktionen.
– Vi vet ännu inte hur varm spillvärmen kommer att vara, så vi har räknat på två scenarier: ett med samma framledningstemperatur som idag (max 110 grader) och ett med en temperatur på max 90 grader.
– För båda scenarierna har jag räknat på 12 MW respektive 35 MW spillvärme. 35 MW tillgänglig spillvärme skulle täcka nätets hela värmebehov vid utomhustemperaturer över -5°C och cirka 70 % av det maximala effektbehovet, säger Ulrika Sagebrand.
Nätmodellen, som inkluderar hela nätet – demonstrationsanläggningen, alla produktionsanläggningar och samtliga kunder i Gällivare – har justerats för att representera fjärrvärmenätet 10–15 år in i samhällsomvandlingen.
– Oavsett om det blir 12 eller 35 MW, och oavsett om det blir 90 eller 110 grader, har vi sett att en grövre ledning (preliminärt DN 400) från demonstrationsanläggningen vid LKAB till centrum behövs, en sträcka på cirka 5 km. Det kommer också att påverka tryckhållning och driftstrategi för distributionspumpar.
Viktigt beslutsunderlag
– Beräkningarna ger Gällivare Energi ett viktigt beslutsunderlag för strategiska satsningar i distributionsnätet och stöd i budgeteringen av de investeringar som krävs för att leverera spillvärme till fjärrvärmekunderna, säger Ulrika Sagebrand, vilket Erik Karlsson håller med om:
– Detta är en väldigt viktig förstudie som ger de första indikationerna på vad som behöver göras i vårt befintliga fjärrvärmesystem och visar att det behövs flera anpassningar, säger han.
Gällivare Energi går nu vidare med djupgående studier om spillvärmen och hur företaget kan bidra till ett hållbart Gällivare. Visionen är att bli en modell för andra städer som vill använda nya restströmmar i samband med den gröna omställningen, särskilt städer i arktiska områden.