Stockholm strävar mot att år 2030 absorbera mer koldioxid än vad som släpps ut. Detta leder till att staden investerar i ny teknik vid kraftvärmeverket Värtaverket. Dock har forskare vid Linköpings universitet noterat att denna strategi antagits utan tillräcklig diskussion om dess risker.
Enligt Alexander Olsson, forskare vid Tema Miljöförändring på Linköpings universitet, är Stockholms klimatpolitik ambitiös men samtidigt präglad av en viss uppgivenhet. Den nya tekniken presenteras som ett hoppfullt löfte och har därför inte ifrågasatts kritiskt.
Energibolaget Stockholm Exergi investerar i ny teknik för att fånga in koldioxid från kraftvärmeverket Värtaverket, vilket skulle kunna resultera i att upp till 800 000 ton koldioxid per år lagras i berggrunden. Då kraftvärmeverket drivs med biobränsle, innebär detta att koldioxid tas ur kretsloppet, vilket möjliggör s.k. minusutsläpp.
Olsson och hans kollegor har undersökt politikernas och tjänstemännens resonemang kring möjligheter och risker. De har också analyserat debatter från kommunfullmäktige mellan 2015 och 2023. Enligt deras slutsatser finns det en brist på ifrågasättande av den valda vägen till klimatmålet, vilket i hög grad är beroende av stora minusutsläpp vid Värtaverket. Det finns också en avsaknad av en alternativplan.
Forskarna menar att de lokala beslutsfattarna upplever att mycket av klimatpolitiken och utsläppen ligger utanför deras kontroll. Därför ses möjligheten att genom egna beslut minska koldioxidutsläppen som attraktiv. Samtidigt riskerar man att förbise teknikens eventuella brister och förseningar samt de miljörisker som är förknippade med lagring av koldioxid.
I ljuset av den nya teknikens potential tenderar alternativa åtgärder att hamna i skuggan. Till exempel riskerar Stockholms tidigare satsning på att lagra koldioxid i biokol att glömmas bort. Forskarna rekommenderar att separata mål sätts för koldioxidinfångning och minskning av utsläpp från avfallsförbränning och trafik. Detta skulle göra det tydligare vilka åtgärder som är mest effektiva och behovet av alternativa metoder skulle bli tydligare.
Studien har finansierats av Energimyndigheten och Formas.