För närvarande pågår ett av vår planets största vetenskapliga samarbetsprojekt i Cadarache i närheten av Aix en Provence i södra Frankrike.
Trettiofyra länder som representerar mer än hälften av världens befolkning har gått samman i ett ambitiöst försök att producera energi med hjälp av samma process som solen.
Detta internationella kärnfusionsprojekt, känt under namnet ITER, vilket betyder "vägen" på Latin, strävar sex länder och EU efter att skapa en ny typ av reaktor, som kan producera obegränsad mängd billig, ren, säker och hållbar el med hjälp av fusionsteknik.
Reaktorn kommer att väga tre gånger så mycket som Eiffeltornet och omfatta en areal som motsvarar 60 fotbollsplaner.
Den 19 maj meddelade Ryssland att landet har genomfört ett framgångsrik test med gyrotron, en ytterst viktig komponent som används i franska ITER- anläggningen.
Därigenom anses möjligheterna att massproducera gyrotronutrustning ha ökat avsevärt, eftersom komponenten är utformad speciellt för fusionsreaktorn ITER.
Gyrotron är ett avancerat linjärt vakuumrör som genererar millimetersmå elektromagnetiska vågor av cyklotron som skapar resonans i form av elektroner i ett starkt magnetfält.
Ryssland kommer att leverera åtta av de 24 gyrotroner som är avsedda för ITER-projektet.
Fixerar heliumatomerIdén är att rekonstruera samma fusionsprocess som uppstår i vår sols innersta centrum, där väteatomer kolliderar och fixerar dessa till tyngre heliumatomer och frigör därmed enorma mängder energi.
Vid ITER-anläggningen kommer fusionsreaktionen att uppnås i en tokamakenhet, som använder magnetiska fält för att kunna hålla kvar och kontrollera plasma, som kommer att värmas upp till mycket höga temperaturer.
Men kommer detta enorma vetenskapliga samarbete att lösa världens energiproblem? Det är en fråga som ställs allt oftare av journalister, politiker och de deltagande ländernas bidragsgivare.
Projektet startade 1987, i medverkan av EU, USA och Japan, men projektet har hamnat i en svacka eftersom USA – senatens budgetutskott har två gånger föreslagit att landet drar sig tillbaka från projektet.
Svar på globalt energibehovBland de som däremot vill öka takten och stärka projektets image inför allmänheten är också ITER:s nyligen utvalda generaldirektör, Bernard Bigot, som tror starkt på att detta är svaret på vår planets energibehov.
- Den största fördelen är det bränsle som används, nämligen väte, förklarar Mr Bigot inför journalister.
Han hänvisar till det faktum att det finns en hel del vätgas i naturen, däribland i hav och i sjöar.
- Därmed har vi en oändlig källa till bränsle för miljontals år framöver. En annan fördel är att vi kommer att med lätthet kunna hantera avfallet. Det produceras visserligen radioaktivt, men dess livslängd är mycket kort: bara några hundra år, jämfört med miljontals år för klyvning av atomkärnor, betonar Bigot.
- En ytterligare fördel är, enligt Bernard Bigot, att om det skulle uppstå problem, kan kärnfusionen avbrytas enkelt, vilket inte är möjligt ifråga om kärnklyvning, där het radioaktiv energi fortsätter att produceras även efter att processen har stoppats i form av en härdsmälta.
Innan det faktiska gemensamma monteringsarbetet vid en fusionsreaktor kunde inledas var man tvungen att först montera komponenterna praktiskt taget med hjälp av en megadator. Montering av komponenter, som kommer från olika delar av världen och från cirka 1 000 olika företag, kräver extremt precisa mätningar och minimala toleranser.
Enligt Bigot finns det också flera andra problem som behöver åtgärdas. Tritium, som används för den fusionsreaktionen, är en kortvarig radioaktiv isotop. Om Tritium skulle av misstag rinna ut, finns det ingen möjlighet att stoppa läckan. Men, enligt Bernard Bigot, är riskerna mycket begränsade för angränsande befolkningen.
- Vid en olycka då det exempelvis uppstår en läcka i fusionsreaktorn, så att gas, oavsett kvantitet, läcker in i naturen, kan befolkningen runt om reaktorn trots allt fortsätta att bo kvar där och fortsätta med sina sysslor, säger ITER-chefen.
Rör- och ledningsnätet är så designad, så att det ”suger upp” varje skadlig mängd Tritium, som släpps ut vid en olycka. Ett annat stort problem med ITER-projektet är de enorma kostnaderna som detta jätteprojekt genererar. För närvarande uppskattas de till 16 miljarder euro, vilket är en tredubbling sedan de ursprungliga beräkningarna år 2006.
- Problemet är inte bara kostnaden, utan även mängden av energi som kommer att produceras. Och ärligt talat, jag tror att det är just kvantiteten av energi som produceras under en mycket lång tid, som motiverar den ursprungliga investeringen, trots de sannerligen höga kostnaderna, avslutar Bernard Bigot.
Förhoppningen är ITER:s första leveranser av kommersiellt producerad energi kan starta omkring år 2050.
Att skapa en kopia av solens på jorden är onekligen en ambitiös dröm, men forskarna och deras sponsorer världen över tror starkt på den.
