United Nations Economic Commission for Europe har lagt fram slutresultatet av en studie om hur vi ska göra för att minska vårt klimatavtryck till nära noll år 2050 och de har tänkt länge och mycket.
AV JÖRGEN STÄDJE
Studien fokuserar på UNECE-regionen, vilken omfattar Europa och länder i Nordamerika, Centralasien och Västasien. Enligt UNECE är det dags att sluta prata. Nu krävs ambitiösa och djärva åtgärder från regeringar, den privata sektorn och tillsyns-myndigheter. Teknikutvecklingen kommer att kräva nya regelverk för att stödja omedelbar kommersialisering. Det måste finnas rättsligt bindande åtaganden för ökad internationell tekniköverföring, harmoniserade standarder och definitioner för ”grönt” väte, energieffektivitet och bevarande-mål.
Alla beslut bör bedömas i ljuset av befintliga och kommande mål för klimatneutralitet, där all energiinfrastruktur ska vara byggd för att uppfylla netto-noll-kraven. Det är både en utmaning och en möjlighet att använda innovativ energiteknik under omvandlingen av energimarknaderna och industri som nyttjar energin.
Ungefär 80 % av den primära energimixen i UNECE-regionen är för närvarande baserad på fossila bränslen. Även om olika länder kommer att stödja olika tekniker, måste man kunna leverera hållbar energi för att hantera klimat-förändringarna och säkerställa livskvaliteten på global nivå. Kort sagt: passivitet är inte ett hållbart alternativ.
Prognoser
UNECE har lagt fram prognoser för koldioxidutsläppen i tre olika scenarion, där de första, referensscenariot visar hur resultatet blir om vi går på i ullstrumporna och inte gör något lls: ~15 gigaton utsläpp år 2050, medan det utsläppsneutrala scenariot hamnar på ett gigaton.
Det scenario som är det intressanta är det som kallas för ”Carbon Neutral”. I detta scenario förutsätts att kärnkraften i UNECE-regionen i huvudsak fördubblar sin produktion till år 2050, jämfört med dagens. Kärnkraften ger för närvarande 4400 TWh av den totala elproduktionen på 22.100 TWh, eller cirka 20 % av den totala produktionen. I ett ännu entusiastiskare scenario, som förutsätter storskalig kärnkraft och SMR, tredubblas ungefär kärnkraftens produktion jämfört med idag, med 6235 TWh, vilket motsvarar nästan 30 % av den totala elproduktionen. Detta ska produceras av 874 GWe installerad kapacitet, varav 450 GWe beräknas komma från SMR.
Mera i detalj, så...
Problemet är att klimatmodellerna visar att nuvarande nationella åtgärder och internationella klimatmål som antagits vid COP26 i Paris inte kommer att uppnå koldioxid-neutralitet och inte heller kommer att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5–2 °C. Men det finns möjliga vägar för regeringarna att utforma koldioxidneutrala energisystem genom tekniskt samspel mellan alla koldioxid-snåla teknikområden.
Koldioxidneutrala energisystem kan skapas genom:
- Diversifiering av primär och slutlig energiförsörjning. (bild ovan)
- Skynda på utfasning av fossila bränslen.
- Elektrifiering av alla sektorer med hjälp av förnybar energi och kärnkraft
- Mera innovation vad gäller teknik som nyttjar lite eller ingen koldioxid (som koldioxid-infångning och vätgas), avancerad kärnkraft och nya energilagringslösningar.
För UNECE-regionen innebär detta att man måste öka:
- Tekniköverföring och utbyggnad.
- Kapacitet att planera och driva förändringen av energisystemen.
- Ekonomiska satsningar från alla intressenter för att kunna att bygga säkra, prisvärda och koldioxidneutrala energisystem.
Arbetet med att maximera användningen av teknik med låga eller inga koldioxidutsläpp måste påbörjas nu, för att uppnå koldioxidneutralitet till 2050.
Regeringarna måste:
1. Öka medvetenheten om fördelarna med koldioxidsnål teknik och teknik med nollutsläpp.
2. Utveckla politiska ramar som ger stöd för koldioxid-neutralitet.
3. Skapa lika villkor för att finansiera en rättvis övergång till koldioxidneutrala energisystem, anpassade till medlemsstaternas behov.
Det internationella samarbetet kommer att vara avgörande för att uppnå koldioxid-neutrala energisystem. UNECE har en väl-behövlig och neutral plattform där alla kan bidra till att utveckla regler, standarder och normer för att åstadkomma infrastrukturella förändringar. Regionalt tekniksamarbete mellan kraft-, industri-, byggnads- och transportsektorerna kan uppmuntras med hjälp av stödjande regelverk, för att på så sätt starta och driva projekt av gemensamt intresse, och dessutom åstadkomma partnerskap mellan offentliga och privata organisationer.
På gång
Vi ser att en del av detta redan är på gång i dagens Sverige.
Det är helt klart att elbilssektorerna både för persontransport och tunga transporter ökar med stormsteg. Scania och Volvo har nyligen visat ett antal el-lastbilar. Dessutom är den allra största delen av den svenska järnvägen elektrifierad – vi började med det redan år 1915. Transportsektorn får också draghjälp av elflyget – svenska producenter finns. Sverige har blivit någon slags getingbo för nya batterifabriker, så mycket så att andra branscher (hemtjänst etc) upplever personalflykt av folk som vill börja jobba på fabrikerna.
Det verkar klart att den nya svenska höger-regeringen är på väg att öppna för mera kärn-kraft, både konventionell och småreaktorer.
Entusiasterna sätter upp solceller på sina hus som aldrig förr, men staten måste göra det lönsammare. EU:s satsning Repower EU stipulerar betydligt mera användande av solceller, samt bidrag till detta och krav på snabbare ansökningsförfarande.
Projekten kring renare järnframställning, som Hybrit och H2 Green Steel, som ska ersätta kolet i järntillverkningen med vätgas är på gång ordentligt, även om det kan ta många år att få igång en vätgas-masugn, kanske främst på grund av bristen på vätgas. Fast ett underjordiskt vätgaslager på 100 MWh är redan provbyggt i Luleå. Hybrit planerar att skapa förutsättningar för fossilfritt stål på marknaden 2026.
Sammanfattning
Så går det när tekniker får räkna fram scenarion och ta hänsyn till tekniska svårigheter och möjligheter, till skillnad från matematikfientliga grönpartister. Nu talar vi storskaliga, världsomfattande förändringar. Men tyvärr visar erfarenheterna från alla tidigare COP-möten att politiker och industrifolk inte är särskilt entusiastiska över att behöva kasta sina gamla affärsmodeller över bord och börja om på nytt. Det gamla fungerar, så varför ändra? ◆
Läs mer HÄR!