I Affärsvärlden skriver Christian Sandström att AP-fonderna förlorat sex miljarder på Northvolt-fiaskot. Sandström konstaterar emellertid i en välgörande osentimental analys att dessa investeringar legat helt inom ramarna för det uppdrag de fått från regering och riksdag.
Dåvarande finansmarknadsministern Per Bolund (mp) gav 2014 direktiv till AP-fonderna att de skulle ”…vara ledande i klimatomställningen av finansmarknaden.” Därmed var manegen krattad för framtida katastrofer. Nu var Bolund på intet sätt ensam, riksdagen uppvisade en rörande enighet om att det här var en bra idé. Inte en enda riksdagsledamot röstade emot. Vänsterpartiet reserverade sig visserligen men mest för att de hade velat se mer långtgående förslag…
Med andra ord: Vi har själva valt att det skulle bli så här. Demokratin är obönhörlig därvidlag. Om tio miljoner svenskar vill detta, via sina demokratiskt valda representanter, så blir det så.
Samtidigt med artikeln i Affärsvärlden publicerar Sydsvenskan i Malmö ett reportage om att bilhandlare har utnyttjat klimatbonusar för el- och laddhybridbilar för att casha in i stor skala. När klimatbonusen är utbetald säljer man varan, i detta fall bilen, utomlads. Den svenska staten subventionerar därmed bilar i bland annat Danmark och Norge. Visserligen kan man argumentera att ”klimatnyttan” kvarstår eftersom det innebär att färre fossilbilar rullar på Köpenhamns och Oslos gator och eftersom klimatkatastrofen är global så…, ja ni förstår. Men det var knappast det som var tanken. Efter elcykeldebaclet borde man väl ha tänkt till, men nej.
Bilhandlarna är kreativa och använder kryphål som kan utnyttjas och vips är pengarna borta. Man har alltså lurat skjortan av blåögda politiker som inte förstår hur saker och ting fungerar. Lite som Donald Trump som inte tycks begripa vem som i slutändan betalar tullar. De där bilhandlarna behövde inte ens gå utanför lagens råmärken.
Veckans tredje nyhet (i alla fall för mig) på samma tema var att SEB erbjuder ”High-quality Carbon Dioxide Removal (CDR) certificates for corporates and institutions”. Hela poängen tycks vara att företag ska kunna köpa sig fria från koldioxidstigmat med lite pengar. I botten vilar en högst osäker teknologi där misslyckanden har varit i legio. Jag utesluter inte på något sätt att detta kan komma att fungera men just nu måste det nog anses att riskerna är betydande. SEB påpekar också detta, ”Price risks also persist, particularly due to the scarcity of these solutions and the land constraints affecting nature-based options.” Jag tolkar denna invecklade formuleringskonst som att det kan hända att det är billigare att låta den svenska skogen växa än att skjutsa ner koldioxiden i gamla gruvhål.
Flera svenska städer håller redan på att projektera Carbon Capture-anläggningar. Staten och/eller kommer säkert att skjuta till pengar för att få fart på det här. De som är tidigt ute kan säkert få loss ett par miljarder till ett projekt. Om det sedan misslyckas har vi ett nytt Northvolt.
Under tiden kan SEBs fondförvaltare kamma in rejäla bonusar.
Dessa exempel är typiska för den säregna blandning av politisk styrning och ordinär kortsiktig kapitalism som alltför ofta slutar med att pengarna hamnar i fel fickor eller rinner ut i sanden. Wall Street möter Röda Torget.
Det är en perfekt rundgång. Politiker kan känna sig handlingskraftiga och kan dessutom hoppas på lukrativa uppdrag i styrelser eller som rådgivare när den politiska karriären tar slut. Investerare och företagsledare får gratis pengar som de kan omsätta i rejäla lönepaket.
Alla tjänar på det. Utom landets skattebetalare och pensionärer.
Sven Olof Andersson Hederoth