Krönika av Sven Olof Andersson Hederoth
När man läser om olika kraftslags förträffligheter, brister och kostnader så blandas nästan alltid investeringar ihop med de slutliga elpriserna. Man pratar bara om miljarder och glömmer att det i regel inte är det mest relevanta begreppet. Hur kan det komma sig?
När jag går på ICA eller Coop numera har jämförpriser fått ökad betydelse. En rejäl Herrgårdsost för 110:- kan verka dyrt, en bit äkta schweizisk Gruyère kostar bara 65:-. Men husmodern inom mig går inte på ett sådant enkelt trick, man måste ju räkna ut priset per kilo. Man får till och med hjälp med det längst ner på hyllkantsmärkningen och då inser man att Gruyère är tre gånger så dyr som en svensk Herrgård. Per kilo.
Det borde fungera på samma sätt med el. I stort sett dagligen hör vi om hur stora investeringarna ska vara för en ny havsbaserad vindkraftspark, eller ett nytt kärnkraftverk. I forsknings- och myndighetsrapporter, i media läser man om nya fantastiska sätt att lagra energi. Sådana idéer hälsas alltid med stor entusiasm och beundran. Insändarspalterna svämmar över med krav på att börja bygga sådana lösningar omedelbums. Inte minst tankar på solfångare i rymden i bästa science fiction-stil brukar få det att vattnas i munnen på alla framtidsoptimister!
Ingenjören i mig får klåda över hela kroppen. Varför är det ingen som ställer frågan ”vilken inverkan får det på elpriset?” Det hela är ju egentligen rätt enkelt, man tar alla investeringar, dividerar dem med den förväntade produktionen över anläggningens livslängd och vips har man fått ett kronor per kWh-pris. Men hur gör man med en lagringsanläggning? I princip på samma sätt: Investeringen ska slås ut på den el man säljer ur lagret. Om den bara används ett fåtal timmar på året blir naturligtvis elen därifrån väldigt dyr. Avskrivningarna på lagringsanläggningen slås ju ut på en liten mängd el.
Sammantaget kommer alla investeringar, allt underhåll, alla driftskostnader och diverse annat för de komponenter som ingår i vårt elproduktionssystem att belasta förbrukarna i form av högre elpriser.
Poängen med detta resonemang är att allt man gör för att ”släta ut kurvan”, det vill säga ta elektrisk energi från perioder med god tillgång och lagra den för användning till ett tillfälle med elbrist, får en inverkan på elpriset. Lagringsanläggningar kan vara lika dyra som produktionsanläggningar och får därmed ett stort genomslag på priset.
Detsamma gäller självklart för anslutningskablar till havsbaserad vindkraft och omställningen av eldistributionsnätverket för att handskas med små produktionsenheter. En del politiker har uttryckt vilja att skattesubventionera anslutningar för att hjälpa vindkraftsindustrin medan nätverksombyggnaden tycks landa på elräkningen i form av nätverksavgifter. Anslutningsavgifterna kommer nog också på elräkningen i form av elskatt, även om det är lite oklart.
Investeringarnas storlek har självfallet betydelse för den som ska finansiera en utbyggnad, men för den slutgiltiga kunden, privat eller företag, är det priset per kilowattimma som räknas. Med andra ord: Vad kommer det att stå på räkningen?
Inför jämförelsepriser på alla komponenter som ingår eller föreslås ingå i elproduktionssystemet. Precis som man numera måste deklarera hur mycket koldioxid som släpps ut i snart sagt varje mänsklig verksamhet borde man tvinga alla som är involverade i elproduktion och -distribution att deklarera vad just deras verksamhet får för inverkan på elpriset. Kronor per kilowattimma!