USA befinner sig idag i en historisk oljeproduktionsboom. Hydraulisk spräckning eller fracking verkar också ha skapat en bestående dominoeffekt över hela ekonomin. En ökad skara av experter talar om ett energipolitiskt kvantsprång. USA:s oljeimport har minskat markant. Eftertankens kranka blekhet gör sig dock gällande på många håll idag. Miljöaktivisterna hävdar att utvinning av skiffergas och skifferolja kan orsaka både vatten- och luftföroreningar och jordbävningar. Fracking är dock en realitet och den håller på att rita om världens energikarta.
Hydraulisk spräckning, eller fracking, är en metod för att utvinna fossila bränslen som olja eller naturgas. Processen går ut på att man borrar djupa hål i marken och under högt tryck sprutar in stora mängder vatten blandat med kemikalier. Det skapar sprickor i de gasrika skifferlagren under marken och frigör på så sätt naturgas som leds upp till ytan.
- Ingenstans är utsikterna för nya innovationer större än inom landets energiproducerande industri. USA:s produktion av olja har nått högsta nivån på åtta år. Våra naturgasresurser räcker 100 år till, sade President Obama i sitt tal om läget i nationen redan för två år sedan.
Bilden som hittills har marknadsförts om den nya amerikanska skiffergas- och oljeboomen innehåller enbart positiva incitament. Fossila energimiraklet presenteras som en renässans för USA som världens största oljeproducent. Frackingen kommer enligt förespråkarna att skapa total självförsörjning, sänka oljepriserna, öka sysselsättningen och sätta fart på ekonomin.
Dessa okonventionella reserver av olja och gas har onekligen gett den amerikanska ekonomin nya energiresurser. Produktionen av skiffergas har exploderat från 28 miljarder kubikmeter år 2006 till 235 miljarder kubikmeter under 2012, vilket innebär att 40 procent av den totala amerikanska gasproduktionen härstammar från skifferlager.
Det ledde till ett dramatiskt prisfall på gas med 36 procent mellan åren 2006-2010. Gasproduktionen har till och med sänkt USA:s koldioxidutsläpp med cirka 10 procent mellan åren 2006-2012, eftersom den billigare gasen har ersatt det klimatskadliga kolet på många amerikanska kraftverk.
Talrika euforiska rapporter i dagstidningar och elektroniska medier har rapporterat om ren guldgrävarstämning och olje- och gasfeber i små städer i North Dakota, Texas, West Virginia och andra delstater dit företag och borrtorn har flyttat och skapat många nya arbetstillfällen och en ny typ av lokal ekonomi.
I Texas pågår skifferutvinning på en yta som är dubbelt så stor som delstaten New jersey. Den 21 oktober ifjol rapporterade CNBC: ”Oljan rinner som vatten i utvinningsregionen Petroplex. Arbetare strömmar till regionen likt en armé av myror lockade av topplöner…”
Stora delar av Petroplex skifferlager är mellan 3 500 och 4 000 meter tjocka. Varje lager är minst en kilometer lång. Utvinningsområdets totala storlek är häpnadsväckande. Petroplex är större än delstaterna Maryland, Vermont, New Hampshire, Massachusetts, Hawaii, Connecticut, Delaware och Rhode Island tillsammans. Det är dessa nyheter som bidrar till att tusentals människor flyttar idag till områden med skifferbrytning.
Fördubblad oljeproduktion
Enligt de senaste prognoserna från den amerikanska regeringens Energy Agency, Energy Information Administration (EIA), kommer oljeboomen att fortsätta. Under de kommande två decennierna, kommer USA årliga produktion av skiffergas fördubblas. Vissa experter tror att produktionen av skifferolja kommer att fördubblas redan fram till 2021.
Enligt den stora investeringsbanken Goldman Sachs råder det ingen tvekan om att skifferenergin har utlöst en veritabel energirevolution.
- Det som pågår i den amerikanska energibranschen kommer att förändra inhemska och globala ekonomin under det närmaste decenniet. Avancerad borrteknik utgör energirevolutionens viktigaste drivkraft. Denna teknik kommer att göra det möjligt för producenterna att dra nytta av dessa betydande reserver av olja och naturgas som ligger dolda i USA:s skifferskikt, skrev Goldman Sachs.
Investeringsbanken anser att utvinning av olja ur skiffer har en positiv inverkan på USA:s BNP och sysselsättningen i hela landet. Därmed stärks potentialen, som sänker det amerikanska underskottet inom handel och betalningsbalans.
- Avancerad borrteknik utgör energirevolutionens viktigaste drivkraft. Denna teknik kommer att göra det möjligt för producenterna att dra nytta av dessa betydande reserver av olja och naturgas som ligger i det dolda i USA:s skifferskikt, skrev Goldman Sachs.
Sandboom
Den nuvarande amerikanska oljeproduktionsboomen har lett till ett uppsving i efterfrågan även på ett annat varuslag som ingen hade tänkt på.
Energibolagen förväntas använda 26 miljoner ton vid sprängning av olje- och naturgastäkter i år för att kunna splittra bergmaterialet och få bränslet att rinna ut. Användningen av sand har ökat i USA med 25 procent sedan 2011, enligt konsultföretaget PacWest, som räknar med en ytterligare ökning på 20 procent under de kommande två åren.
Och när det bli dags att förse sig med riktigt stora reserver, kan delstaten Wisconsin bli amerikanska sandmarknadernas Saudi-Arabien, med överflöd av högvärdig sand. Antalet sandgruvor har ökat från 10 till 100 under senaste tre åren.
Även om det finns massor av sand på platser som North Dakota, där oljeboomen fortsätter med oförminskad takt, har gruvarbetarna i Wisconsin upptäckt att deras sand består av större och rundare korn. De lämpar sig uppenbarligen mycket bättre för fracking, eftersom de gör större hål i berget.
Många ställer sig ändå tvekande inför USA:s entusiastiska jakt efter skiffergas och olja. Flera experter misstänker att det är betydligt svårare och dyrare att extrahera denna form av okonventionell energi än vad som företagen och investerarna är beredda att avslöja.
Amerikanska affärstidningen Business Week skrev nyligen om vad tidningen kallade för ”oljeboomens smutsiga hemlighet”:
– Produktionsborrningarna av oljeskiffer inleds ofta med goda resultat men utbytet brukar sina ganska snabbt. Bolagen borrar därför dag och natt i ett rasande tempo för att hålla produktionen i gång.
Skeptiska röster
Geologen J. David Hughes har forskat 40 år kring Nordamerikas fossila energireserver. Han arbetade förut som forskningsdirektör vid Geological Survey of Canada. Hughes är en oberoende konsult idag och kan säga saker som han inte fick avslöja som en statsanställd. I rapporten ”Drill Baby Drill”, som tog ett år för honom att skriva, förklarar Hughes varför han tror att löften om skiffergas och skifferolja inte håller i långa loppet.
– De förutsägelser från experter och vissa personer i regeringskansliet om att denna teknik kan ge oändlig tillväxt och inleda en ny era av energioberoende, där USA kommer att bli en betydande nettoexportör av energi, är helt obefogade om vi utgår från grundläggande fakta skriver J. David Hughes.
Enligt honom är det i första hand en fråga om geologi och i andra hand en fråga om pengar och kostnader.
Oljeskiffer är, förklarar Hughes, en sedimentär bergart som är mycket mer kompakt än de konventionella formationerna av porös sand eller kalksten där olja och gas fyller fina hålrum mellan mineralerna. När borrmanskapet har nått fram till kalk- eller sandstenstillgångar, flyter oljan och gasen oftast av sig själv till ytan.
I det kompakta skifferskiktet å andra sidan, finns tämligen lite utrymme för fossila energimolekyler, och de kan bara tvingas ut med hjälp av mycket högt tryck. Detta är möjligt genom att två nya tekniker kombineras, nämligen horisontell borrning och hydraulisk spräckning - även kallad fracking.
Hughes hävdar att hitintills har de flesta skifferborrningarna per borrhål varat i bästa fall 18 månader innan källan sinade. Konventionella oljekällor kunde på sin tid leverera 20 år eller längre. Konsekvensen är att oljebolagen måste ständigt investera i nya skifferbrunnar för att kunna upprätthålla en lönsam produktion samtidigt som den akuta inhemska olje- och gasförbrukningen i USA fortsätter att utvecklas som idag. Hughes kallar detta för ”Den röda drottningens syndrom”.
David Hughes har noggrant studerat produktionsprofiler från stora skifferfält i USA på orter som Marcellus, Bakken, Barnett, Eagle Ford, Haynes och Fayetteville.
Enligt honom måste USA borra 6 000 nya produktionsbrunnar per år för att bevara den nationella produktionsnivån av skifferolja. Löften om evig och billig energi från nya källor blir enligt Hughes en förlustaffär. Enligt honom kräver tekniken för nya horisontella brunnar årliga investeringar på 42 miljarder dollar för att kunna upprätthålla den nuvarande produktionen av skiffergas.
– Som jämförelse: under 2012 producerades skiffergas för runt 325 miljoner dollar på ett gaspris på 3,40 dollar per tusen kubikfot, vilket är högre än det faktiska priset vid källan under större delen av 2012, säger Hughes.
Enligt Hughes är det typiskt att produktion faller 80-95 procent från och med andra till fjärde året efter borrningens inledning. Utbytet blir sämre från de borrhål som görs i senare skede. Hughes resultat pekar entydigt på att skiffergasen ger ett kortvarigt utbyte och han rapporterar liknande data för skifferolja.
Flopp eller topp?
Andra oberoende yrkesutövare har nått liknande resultat. Oljegeologen Arthur Berman med 20 års erfarenhet inom oljeindustrin, har på motsvarande sätt analyserat data från de aktuella fracking- områdena. Berman kom under 2011 fram till att endast ett gaspris mellan 8 och 9 dollar per fat blir det lönsamt för företagen att investera i fracking.
- När du börjar göra hål i skiffer, kan du aldrig sluta, samtidigt som kostnaderna skjuter i höjden, säger Arthur Berman. Han är övertygad om att det handlar om en bubbla som kommer att spricka.
Enligt US Energy Agency, EIA är utsikterna lovande för produktion av skiffergas och olja. Däremot är även EIA osäker om resursens omfång och dess räntabilitet. Agenturen medger att betydande frågetecken kvarstår om frackingens långsiktiga produktivitet och utveckling av bättre borrnings- och utvinningsteknik. Denna osäkerhet kan ha betydande inflytande på framtida produktion, som förväntas expandera fram till 2035 och som enligt EIA kan bli allt mellan något mera än dagens produktion och en fördubbling.
Fracking är i dagens läge i högsta grad en realitet. Den ritar om energikartan. USA:s oljeimport har verkligen minskat. Gasmarknaden skakas också om i grunden då USA inte längre vill satsa på någon LNG. Qatar vill nu exportera gas till Västeuropa och då kommer ryska gasexporent istället att bli lidande. Utvinning av skiffergas och skifferolja i USA har därmed stor betydelse även för omvärlden.
