Elen är industrins livsnerv men elektronerna sitter fast i byråkratin

IKEMs VD Jonas Hagelqvist menar att riksdagspolitikerna måste börja agera. Bild Bengt Säll.

Fossilfri el är nyckeln till klimatomställningen. En fortsatt utbyggnad av elnät och elproduktion ger Sverige möjligheter att utveckla en fossilfri ekonomi. Det har du hört förut? Men kan Sverige klara det, med tanke på den nuvarande, inte helt övertygande utbyggnadstakten?

Av Jörgen Städje

Tidigare (2023) projekterades att Sverige och svensk industri skulle förbruka 70 terawattimmar mer per år än idag, fram till år 2030. Tyvärr tränger sig verkligheten på och det tidigare prognostiserade tillkommande elbehovet om 70 terawattimmar har senarelagts till år 2032 med anledning av bristerna i svensk elproduktion och elnätskapacitet.

Industrin behöver 88 TWh mer el 2035

I en ny pressrelease från juni 2024 menar SKGS (samarbetsorganisationen Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet) att de 70 terawattimmarna trots allt kommer att uppnås tidigare. Den sannolika förbrukningsökningen fram till 2035 blir istället 88 terawattimmar. Det motsvarar ytterligare nästan två tredjedelar av Sveriges nuvarande elanvändning. Orsaken är industrins gröna omställning.

Man kan fråga sig om det kommer att finnas så mycket kraft tillgängligt 24 timmar om dygnet och inte bara då och då när det blåser på vindkraftverken. IKEM (Innovations- och kemiindustrierna i Sverige) kräver nu mindre snack och mer verkstad från politiken. Jonas Hagelqvist, VD för IKEM säger:

– Regeringen, med Ebba Busch i spetsen, måste gå från ord till handling. Det är jobb, välfärd och svensk konkurrenskraft som står på spel. Slarva inte bort de möjligheter som industrin nu erbjuder. Sluta upp med det politiska grälet om vilka tekniska lösningar som ska till. Industrin behöver åtgärder även på mycket kort sikt.

IKEMs branschers sammanlagda elbehov ökar dramatiskt, från dagens 5 TWh till hela 38 TWh år 2035. Dessutom visar den uppdaterade lägesbilden att behoven till 2030 har reviderats kraftigt uppåt. Våra branscher behöver inte längre 17 TWh som tidigare rapporterats, utan hela 25 TWh senast år 2030.

Vi ser med oro hur företag vacklar i sina investeringsbeslut på grund av otillräcklig elförsörjning och IKEM har redan exempel på medlemsföretag som valt att lägga investeringar utomlands. Det är riktigt bråttom nu!

Osäkerheter

Värdena i denna artikel är hämtade från skriften ”Industrins elbehov till 2035 – en kartläggning” från juni 2024. Undersökningen är gjord av SKGS, som är en sammanslutning av flera organisationer, som Skogsindustrierna, IKEM, Svemin och Jernkontoret.

Det är framför allt osäkerheten som oroar industrin och får den att fundera på att flytta utomlands, alltså osäkerheten king utbyggnaden av det svenska elnätet, och produktionskapaciteten. Rimmar nuvarande utbyggnad av elproduktion med industrins investeringsplaner och den gröna omställningen?

Drifttiden för de totalt fem reaktorerna i kärnkraftverken Forsmark och Ringhals kan komma att förlängas från 60 till 80 år, enligt ett inriktningsbeslut från ägarna. Det skulle möjliggöra produktion in på 2060-talet. Om det kommer pengar och om politikerna kan bestämma sig för att investera i kärnkraft i olika skalor, smått såväl som stort.

De stora elintensiva industriella investeringar som planeras i norra Sverige innebär att det nuvarande elöverskottet i elområdena SE1 och SE2 kommer att försvinna fram till 2035. Om alla beslutade investeringar i ny elproduktion genomförs är produktion och efterfrågan i balans i norra Sverige till 2030. År 2035 vänds energibalansen i norra Sverige till ett underskott om 15 TWh. I södra Sverige, SE3 och SE4, väntas underskottet nästan tredubblas från 11 TWh år 2030 till 30 TWh år 2035. Störst ökning av elbehovet sker i Västra Götalands län.

Avslutning

Trots osäkerheterna är det viktigt att understryka att många företag har ambitiösa klimatplaner med mål som ska genomföras runt 2035, eller strax därefter. I flera fall uppger företagen att de inte ser några alternativ till att ställa om produktionen, trots de svårigheter och utmaningar de ser framför sig.

Takten i klimatomställningen är beroende av leveranssäker och fossilfri el till konkurrenskraftiga priser. Rik tillgång på fossilfri el kommer att göra Sverige rikare. Med satsningar på ökad elproduktion och utbyggt stamnät lägger vi grunden för en klimatanpassad ekonomisk tillväxt inom fler branscher än den traditionella industrins. Brist på el och höga elpriser hämmar tillväxten.

Industrin har länge berättat om sina behov och nu är det riksdagspolitikerna som måste göra nästa drag på schackbrädet. Ska det bli ett fortsatt velande fram och tillbaka med bönderna, eller ska man ta sig i kragen och låta springaren hoppa över en massa hindrande pjäser och schackmatta den hindrande pjäsen: utbyggnadskungen?

Läs mer

Läs hela undersökningen hos https://skgs.org/
b

Industrins elbehov ökar med 88 TWh/år fram till 2035.

  • Stål- och metallverk ökar elbehovet från 7 till 42 TWh/år, främst genom att fossilt kol ersätts med vätgas när reduktion av järnmalm och produktion av stål blir fossilfri.
  • Kemiindustri, raffinaderier och elektrobränslen ökar sitt sammanlagda elbehov från 5 till 38 TWh/år. Raffinaderi- och elektrobränslebranschens står för ett markant ökat elbehov, från 1 till 28 TWh/år. Det finns dock en betydande osäkerhet kring de planerade investeringarna. Kemiindustrins elbehov ökar från 4 till 10 TWh/år.
  • Gruvnäringens och jord- och stenindustrins sammanlagda elbehov ökar från 5 till 11 TWh/år, genom utfasning av diesel i arbetsmaskiner och ökad produktion.
  • Skogsindustrin, som idag är den med bred marginal största elanvändaren, ökar inte sitt elbehov lika kraftigt, från 18 till 24 TWh/år. Skogsnäringen är lämplig för bio-CCS som på sikt kan öka branschen elbehov.
  • Teknikindustrin ökar elanvändningen från 5 till 12 TWh. Det är i huvudsak batteritillverkning som står för det ökade elbehovet.
  • Elektrifieringen av transporter flerdubblas under perioden från 8 till 23 TWh till 2035.

Faktaruta: En närmare titt

Ska man titta speciellt på någon bransch, så får det bli stålet, som är den stora förbrukaren. EU syftar till att Europa ska öka sin försörjning av malm och stål för att slippa undan beroendet av exempelvis Kina. Om det är något vi är bra på i Sverige så är det järn och stål. Men bara om industrin får tillgång till nödvändig elkraft.

Stål- och metallverk är en bransch som väntas öka sitt elbehov drygt sex gånger fram till 2035, från 6,8 till 42,0 TWh/år. Det huvudsakliga elbehovet kommer från nya anläggningar för produktion av järnsvamp samt fossilfritt stål, där vätgas med ny teknik kan ersätta fossilt kol i reduktionen av järnmalm.

b

Bild: SKGS

Notera att den grå kurvan är från 2023, men att den inte gäller längre eftersom elnätets utbyggnad och kapacitet inte tillåter en så entusiastisk utveckling. Den röda kurvan visar den tillrättalagda prognosen från 2024, som senarelägger produktionsökningarna i tre år.
b

Bild: SKGS

De stora elintensiva investeringar som planeras i norra Sverige medför att det betydande överskottet på elenergi minskar i SE1 och SE2. Gruv- och stålindustrin i Norrbotten står för den största andelen av det kraftigt ökande elbehovet i Sverige. Industrins elanvändning i elområde SE1 kommer att öka med 44,9 TWh fram till 2035. Den stora ökningen är framför allt kopplad till produktion av vätgas för LKAB:s och H2 Green Steels produktion av fossilfri järnsvamp, även SSAB:s omställning till produktion av fossilfritt stål ingår.

Även inom SE2 ökar industrins behov av el under perioden, med 22,8 TWh.

Inom SE3 väntas industrins elanvändning öka med 19,8 TWh till 2035. En stor del av det ökade elbehovet står Västra Götaland för. Där mer än fyrdubblas industrins behov av el, från 3,8 till 16,9 TWh under perioden.

Fram till 2035 ökar industrins elanvändning i SE4 marginellt med 0,3 TWh.

Faktaruta: IKEM

IKEM – Innovations- och kemiindustrierna i Sverige är en bransch- och arbetsgivarorganisation som företräder 1.250 svenska och utlandsägda företag med cirka 70.000 medarbetare. Företagen arbetar med kemi i vid bemärkelse och står för en fjärdedel av industrins exportvärde och för en femtedel av industrins förädlingsvärde.