Det våras ordentligt för kärnkraften. Det svenska Blykalla-projektet har nu fått backning av ABB. Detta är en oerhört viktig pusselbit för att lyckas med den industrialisering av reaktorbyggandet som är nödvändig. Dessutom förefaller det som om regeringens målmedvetna satsning börjar klarna. Den nationelle samordnaren Carl Berglöf ser positivt på möjligheterna att kunna få igång en effektiv tillståndsprocess.
Även försvarsmakten har nu börjat tala klarspråk. Man vänder sig emot planerna på att bygga havsbaserad vindkraft utmed stora delar av den svenska Östersjökusten och fick regeringen att sätta P för fortsatt utbyggnad. Därmed är manegen krattad för en utbyggnad av kärnkraft. För ingen vill väl på allvar bygga ut fler älvar?
Under lång tid har vindkraft dominerat den offentliga diskussionen för hur Sverige ska säkra ett framtida elproduktionssystem. Till och med Dagens Industri verkar ha fallit för vindkraftsindustrins propaganda. Aldrig någonsin har man kunnat se ett så oblygt stöd för en näringsgren som med vindkraften. Det förefaller som om såväl mediaföreträdare som politiker helt tappat sin analytiska förmåga. Havsbaserad vindkraft är precis lika intermittent som landbaserad fast mycket dyrare. Detta har påvisats flera gånger inte minst av Energiforsks utredningar. Vindkraft behöver alltid backup-kraft vilket kraftigt fördyrar elen och dessutom har vindkraftverken en mycket kort livslängd. Resultatet av allt detta är nu tydligt: De flesta vindkraftsbolag är idag konkursmässiga. Marknaden är mättad och så fort det blåser så sjunker priserna ner mot noll. Man undrar om Dagens Industri inte förstår sig på företagsekonomi?
Men nu är det alltså kärnkraftens tur och man kan skönja huvuddragen i en ny svensk kärnkraftssatsning: Tekniskt kunnande, finansiering, politiskt stöd, produktion/leverantörskedjor och myndighetstillstånd. Det märks att man arbetar professionellt och effektivt inom alla dessa områden nu. Att detta är mycket glädjande för Sverige som industrination kan inte nog betonas.
En satsning på SMRer (Small Modular Reactor) har många fördelar jämfört med traditionell LWR-teknik och andra energislag. Dels klarar den att regleras vilket blir nödvändigt om elproduktionen ska dubblas, dels kan utbyggnaden göras i etapper vilket gör att investeringarna sprids ut under en längre tid. Till sist finns det alla möjligheter att SMRer kan bli betydligt billigare att bygga vilket också kommer att slå igenom på de elpriser vi alla ska betala. Tänkbart är också att SMRer kommer att placeras där de behövs och därmed minskar behovet av långa anslutningsledningar, något som fördyrar inte minst den havsbaserade vindkraften.
Den samhällsnytta som tillgång på billig och tillförlitlig energi medför kan inte överskattas och det är glädjande att denna insikt äntligen börjar omsättas i handfast verklighet.
Sven Olof Andersson Hederoth