Enligt en studie från IVL Svenska Miljöinstitutet och Uppsala universitet, som genomförts inom forskningsprogrammet Fairtrans, kommer Europa behöva ta mellan 15 och 60 procent av världens tillgångar på kritiska metaller för att genomföra den gröna omställningen enligt EU-kommissionens scenarier.
– EU:s nuvarande strategier riskerar att leda till en överkonsumtion av kritiska metaller i förhållande till de globala resurserna, vilket kan underminera en hållbar och rättvis omställning, säger Mikael Malmaeus, forskare på IVL.
Den strategi som Sverige och Europa har valt för omställningen innebär en kraftig utbyggnad av förnybar energi och elektrifiering av transport- och industrisektorer. Både förnybar energi och elektrifiering är starkt beroende av kritiska metaller, som exempelvis neodym, nickel och zink i vindkraftverk, gallium, indium och tellurium i solceller, samt kobolt, litium och nickel i batterier och elbilar.
Forskarna vid IVL och Uppsala universitet har i sin studie jämfört EU:s uppskattade behov med de globala reserverna och den tillgängliga produktionskapaciteten. Enligt deras sammanställning gör EU anspråk på cirka 25–35 procent av världens nuvarande reserver av zink, kobolt och litium. År 2030 kommer EU, även med optimistiska antaganden, att använda mer än 80 procent av världens litiumkapacitet och 25–30 procent av kapaciteten för kobolt och dysprosium. Av de 14 metaller som studerats är det endast gallium, indium och mangan som EU använder mindre än fem procent av världens produktionskapacitet för.
EU utgör 5,7 procent av världens befolkning, medan Sverige står för 0,13 procent. Som andel av befolkningen gör Europa och Sverige således anspråk på en oproportionerligt stor del av världens kritiska metaller.
– Detta innebär att andra länder inte kommer att ha samma möjlighet att investera i fossilfria energi- och transportsystem. Det är inte bara orättvist utan kan även vara kontraproduktivt om EU:s omställning sker till priset av att omställningen går långsammare eller uteblir i andra delar av världen, säger Erik Lindblom, specialist på tillstånds- och miljöprövningar vid IVL.
Teknikutveckling, ökad återvinning av metaller och snabbare etablering av nya gruvor är potentiella strategier som kan förändra förutsättningarna.
– Men vi kan inte enbart ersätta nuvarande teknologier med fossilfria alternativ. En verkligt hållbar omställning måste också innebära transformativa och resurseffektiva lösningar som snabbt minskar efterfrågan på energi, säger Eva Alfredsson, forskare i klimatledarskap vid Uppsala universitet.