En förordning av Europaparlamentet och rådet förpliktar medlemsstaterna att se till att man inte obefogat begränsar lokaliseringen av data.
Syftet med förordningen är att undanröja alla hinder för den fria rörligheten av data inom Europeiska unionen. På detta sätt effektiviseras nyttjandet av data och förbättras verksamheten och öppenheten på den inre marknaden.
Målet är att stärka den datadrivna ekonomin och utvecklingen av ny teknik, till exempel gränsöverskridande autonoma system och artificiell intelligens.
Det är även framöver möjligt att begränsa dataflödet när det av hänsyn till den allmänna säkerheten är motiverat. Begränsningarna kommer dock att omfattas av större öppenhet: varje EU-medlemsstat bör offentliggöra information om vilka datalokaliseringskrav de har infört.
Förordningen påverkar inte behandlingen av personuppgifter, eftersom den regleras av EU:s allmänna dataskyddsförordning.
Den nya förordningen är också tänkt att säkerställa tillgången till data. För att underlätta myndighetssamarbetet ska en informationspunkt inrättas i varje medlemsstat. Däremot ger förordningen inte myndigheterna ökade befogenheter att begära eller få tillgång till data. Befogenheterna fastställs enligt gällande lagstiftning.Transport- och kommunikationsverkets roll som central informationspunkt ska fastställas i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation.
Europaparlamentets och rådets förordning tillämpas automatiskt i alla EU-länder genast när den har trätt i kraft. Medlemsstaterna behöver inte särskilt införliva bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.
Europaparlamentets och rådets förordning trädde i kraft den 18 december 2018. Förordning börjar tillämpas sex månader efter ikraftträdandet alltså på försommaren 2019. Medlemsstaterna har dock två år tid på sig att kartlägga och utvärdera gällande lokaliseringsbegränsningar.
