EU har samlat alla bestämmelser som rör utsläpp från industrier och energiproduktion under ett och samma paraplydirektiv, direktivet om industriutsläpp, IED, som börjar gälla från och med januari 2014. IED-direktivet kommer att innebära en del förändringar, bland annat skärpta krav när det gäller utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft från samförbränningsanläggningar.
Under en välbesökt workshop i teknikkonsultföretaget EnviLoop AB:s regi diskuterades vilken praktisk skillnad reglerna kommer att göra för framför allt förbrännings- och avfallsanläggningar.
En av de stora förändringarna med IED-direktivet, som egentligen är en sammanslagning av sju olika direktiv, är att de så kallade BAT-slutsatserna (dokument som beskriver bästa tillgängliga teknik) blir bindande för omkring 1000 industrianläggning med miljöfarlig verksamhet. Av dem är cirka 140 förbränningsanläggningar och omkring 80 avfallsförbränningsanläggningar.
IED-direktivet kommer att införas successivt. För nya anläggningar har de skärpta reglerna redan trätt i kraft, medan befintliga anläggningar har fram till januari 2014 att anpassa sig till dem. När det gäller skärpta så kallade ”begränsningsvärden” börjar de inte gälla förrän 2016 för befintliga industrianläggningar.
Sex nya förordningar
Andra nyheter i IED-direktivet är att spilloljor jämställs fullt ut med farligt avfall och tidigare mildare regler för en del spilloljor slopas.
Dessutom kommer samtliga gasturbiner att omfattas av det nya direktivet och det införs utsläppskrav för kolmonoxid, CO, från förbränning av gasformiga bränslen. Nytt är också att utsläppen av kvicksilver till luft från kolpannor ska mätas en gång per år.
I och med införlivandet av IED-direktivet i svensk lagstiftning har regeringen beslutat att utfärda sex nya förordningar. EnviLoop AB:s seminarium, som ägde rum i företagets huvudkontor i Västerås, berörde endast två av dessa, Förordning (2013:252) om stora förbränningsanläggningar samt Förordning (2013:253) om förbränning av avfall.
Luddiga begrepp
Intresset bland seminariedeltagande var inte att ta miste på. De flesta kom från stora och medelstora energibolag (Vattenfall, Fortum Värme, EON Värme, Mälarenergi), men där fanns även massa- och pappersföretag (Stora Enso, Holmen). På frågan om vad deltagarna förväntar sig att lära sig under seminariet, svarade en företrädare för Sundsvall Energi:
– Jag förväntar mig att få klarhet i några begrepp som jag tycker är luddiga.
Att döma av deltagarnas frågor var det nog flera som önskade att EnviLoop AB redde ut begreppen för dem. Vilket inte var det lättaste, inte ens för företagets experter som ändå hade satt sig in i IED-direktivet och förordningarna grundligt:
– IED-direktivet är ganska bra skrivet. Men vad ska jag göra om direktivet säger en sak och förordningarna något annat? Det kan inte Naturvårdsverket heller svara på, sade Håkan Fjäder på EnviLoop AB, som antydde att direktivet är mer stringent skrivet än förordningarna.
På det invände någon att det inte är dennes sak som anläggningsägare att titta på direktivet, det är det upp till svenska staten att göra.
Ibland är lagtexterna nästan löjeväckande vaga. Exempelvis är det oklart hur det i sammanhanget centrala begreppet ”anläggning” ska definieras. Inte heller ordet ”underhåll” definieras entydigt.
– Vi har grottat ned oss i vad som menas med ”underhåll”, men det framgår inte av direktivet, sade Sofia Ericson på EnviLoop AB.
Hur underhåll definieras i sammanhanget har stor betydelse för mätningen av utsläpp av miljöfarliga ämnen vid underhållsstopp. Ska sådana mätvärden över huvudtaget beaktas vid beräkningen av ett medelvärde för utsläppen?
Saknas prejudicerande domar
Sofia Ericson hade hittat fler exempel på otydliga formuleringar ur lagtexterna.
– Det är öppet att tolka dem lite som man vill, så länge det inte finns några domar som är prejudicerande, sade hon.
När ett nytt direktiv antas börjar hela det juridiska maskineriet om på ny kula, med nya förarbeten som med tiden får prejudicerande verkan. Vilket gör det svårt, åtminstone under en övergångstid, att veta hur lagtexten ska tolkas.
Bland annat märks det i den så kallade skorstensregeln, där ett tidigare avgörande som gällde Gävle Kraftvärme inte längre blir prejudicerande i EU. Skorstensregeln är viktig för hur en anläggnings effekt ska beräknas. Regeln säger att om rökgaserna från två eller flera separata förbränningsanläggningar leds ut genom en gemensam skorsten ska den betraktas som en gemensam förbränningsanläggning. Enligt den nya skorstensregeln ska pannor under 15 MW inte tas hänsyn till när en anläggnings totala effekt beräknas, vilket kan få konsekvenser hur stränga utsläppskraven blir. Regeln leder också till en komplicerad situation för hur reservpannors effekt ska beräknas, det vill säga pannor som kanske bara används ett fåtal timmar om året.
Begränsningsvärde
EnviLoops experter bringade också lite klarhet i snårskogen av nya termer. Bland annat har ”riktvärde” och ”gränsvärde” bytts ut mot en enhetlig term i det nya direktivet - ”begränsningsvärde”.
– Riktvärde är ett begrepp som missbrukats ganska grovt. Det har används som en lite snällare form av gränsvärde, som innebar att man fick överskrida det en gång, men gjorde man det en andra gång fick det samma status som ett gränsvärde och man kunde bli polisanmäld. Domarna förespråkade ”begränsningsvärde” som enhetlig term för att det skulle bli tydligare för både verksamhetsutövare och den som kontrollerar verksamheten, sade Sofia Ericson.
– Det är ett modernare sätt att uttrycka sig, framhöll hon.
Fakta IED-direktivet (Industriutsläppsdirektivet)
IED kommer att ersätta sju äldre direktiv om industriutsläpp.
De sju är:
•IPPC-direktivet (2008/1/EG)
•Direktivet för stora förbränningsanläggningar (2001/80/EG)
•Direktivet för avfallsförbränning (2000/76/EG)
•Lösningsmedelsdirektivet (1999/13/EG)
•Tre direktiv för tillverkning av titandioxid (vilket inte tillverkas i Sverige)
- Börjar gälla från januari 2014 för befintliga anläggningar
- Började gälla från den 7 januari 2013 för nya anläggningar
(Källa: Naturvårdsverket)
