Ett nytt uppsving för försäljning av kommunala energibolag sveper över Finland, där städer söker efter sätt att stärka sina finanser och möjliggöra framtida investeringar. Men vad innebär denna försäljningsvåg för kommunernas ekonomi och invånarnas elräkningar?
Efter att konkurrensen på elmarknaden släpptes fri i början av 2000-talet sålde många finska kommuner sina energibolag för att stärka sina budgetar. Nu verkar en andra våg av försäljningar vara på gång. Senast i raden är Kemi, där kommunfullmäktige nyligen beslutade att sälja 60 % av aktierna i Kemin Energia och Vesi (vatten) till Uleåborg.
– Vi behöver starkare resurser för att kunna investera i vårt elnät, säger Kemis stadsdirektör Matti Ruotsalainen.
Försäljningen innebär att Kemi får in 71 miljoner euro, vilket ska användas både för att stärka stadens ekonomi och möjliggöra framtida investeringar i infrastrukturen.
Andra städer följer efter
Kemi är långt ifrån ensam. Många andra kommuner har nyligen sålt andelar i sina energibolag. S:t Michel sålde förra året knappt hälften av sitt bolag södra Savolax Energia till den brittiska investeringsfonden Abrdn för 130 miljoner euro. Även städer som Kajana, Fredrikshamn och Björneborg har genomfört eller planerar försäljningar av sina energibolag.
En del av dessa affärer har väckt starka politiska diskussioner. Kritiker menar att försäljningen av kommunala energibolag kan leda till högre el- och fjärrvärmepriser för invånarna. Erfarenheterna från Caruna – bolaget som tog över flera kommunala elnät och senare kritiserades för kraftiga prishöjningar – används ofta som avskräckande exempel.
Ekonomiska skäl bakom försäljningarna
En stor anledning till att kommuner säljer sina energibolag är de ekonomiska utmaningar de står inför. Många kommuner har svårt att finansiera de omfattande investeringar som krävs för att modernisera elnät och fjärrvärmesystem. Kemi, till exempel, har inte haft tillräckligt med kapital för att själva investera i elnätet och såg därför försäljningen till Uleåborg som en lösning.
I andra fall handlar det om att täcka budgetunderskott. S:t Michel undvek att hamna på listan över kriskommuner tack vare försäljningen av Södra Savolax Energia. Fredrikshamn, som har ekonomiska problem på grund av investeringar i en LNG-terminal, behövde en ny ägare för att finansiera ytterligare projekt.
Förändrade förutsättningar för energibranschen
Energibranschens snabba förändringar har också bidragit till försäljningsvågen. Kraftigt stigande och svängande elpriser de senaste åren har ökat riskerna för elhandel, vilket kräver avancerad riskhantering och större resurser än många kommunala bolag har.
Fjärrvärmesektorn genomgår samtidigt en omställning mot mer klimatvänliga alternativ, vilket kräver omfattande investeringar. För kommunerna blir det ofta enklare att sälja en del av ägandet och låta externa investerare ta över de ekonomiska riskerna.
Risker och möjligheter
Medan försäljningarna kan ge välbehövliga intäkter för kommunerna finns också risker. När investeringsfonder tar över energibolag används ofta omfattande lån för att maximera avkastningen, vilket kan leda till högre priser för kunderna. Samtidigt försöker kommunerna begränsa dessa effekter genom att behålla en minoritetsandel i bolagen och förhandla fram långsiktiga prissättningsprinciper.
I Kemis och Uleåborgs avtal har man exempelvis kommit överens om prissättningsprinciper som ska gälla under många år framöver. Men det är inte alltid lika enkelt att få till liknande avtal med internationella investerare, vilket gör att framtida prisökningar kan bli en realitet.
Invånarnas oro
Många invånare uttrycker oro för vad försäljningarna kommer att innebära. Ryan Andersen, en pensionär från Melsted, följer utvecklingen på Bornholm, där en liknande försäljning diskuterats. Han är orolig för hur ökade avgifter ska påverka hans privatekonomi.
– Om kostnaderna fortsätter att skjutas över på oss konsumenter blir det ohållbart. Många kommer inte att ha råd, säger han.
Liknande oro uttrycks av invånare i Kemi och andra kommuner där energibolag är föremål för försäljning. Frågan som återstår är hur kommunerna ska kunna balansera sina ekonomiska behov med invånarnas förväntningar på rimliga priser och säker tillgång till energi.
Källa: Helsingin Sanomat